inlägg samma dag. Rekord liksom. Men kom ihåg fredagens begivenhet som jag inte skrivit om här på bloggen.

Återbesöket till doktorn.

Som jag tidigare skrivit om i detta inlägg så har jag fått ny läkare. Efter första katastrofala mötet så har vi träffats två gånger. Första gången var Maken med, som stötdämpare och moraliskt stöd, och så i fredags och då var jag själv.

Kors i taket.

Det gick rätt bra.

Mycket pga mina nya "problem" och diagnoser..

En dröm för en läkare.

Högt blodtryck-kan mätas tjohoo, sen kolesterol-kan också mätas dubbelt tjohoo och sen ämnesomsättningen som till allas stora lycka också mäts i blodet.

Inget känslotjafs.

Inget värkskit.

Inga kärringbesvär.

Nej, rena sjukdomar som kan kontrolleras. Bra. Perfekt..

.. för honom ja!

Har ju lika eländigt som vanligt vad gäller värken, men det är liksom en parantes i min situation verkar det som. Det får vi ta sen-heter det. Nu måste vi få ordning på det här..

Men en sak kändes väldigt positiv. Först blodtrycket var normalt och det är ju positivt, men ännu mer positivt var att min ämnesomsättning fortfarande låg på tok för lågt, det värdet måste upp mera enligt doktorn.

Han frågade om jag kände någon effekt av Levaxinet. Nej, inte alls, var jag tvungen att svara. Vi ska dubbla dosen så får vi se om fem veckor hur det ligger.

Då sa jag att jag läst på nätet att det skulle kunna ta 6-12 månader innan man fick full effekt av pillret, men han trodde att jag nästa gång skulle ha börjat känna effekten..

Kan inte tro det. Kanske redan i vår.. Lite bättring *ler saligt*

Jag har ju Fibro-eländet och mina diskbråck, och är alltså van att ha smärtor och värk, även tröttheten som är ännu mer gift med mig än Maken är jag ju van vid.

Trodde jag.

Sen hösten har jag upplevt ytterligare en ny nivå av trötthet. Har kännt mig trött och slut i kropp och själ. Inget är roligt längre. Quiltningen som jag älskar så ini bomben känns knappt värt besväret längre. Och då har det gått långt.

När ens största intresse känns betungande, då är det inte roligt.

Men tydligen kan det delvis bero på mina låga värden. Inte så att jag tror att jag kommer att rasa i vikt när dessa värden blir normala (fast nog vore det jäkla kul om alla kilon bara föll av.. utan att jag fick kämpa för det ;)) eller att benen blir fulla med spring men att ffa tröttheten och frusenheten kan bli bättre.

Hur skönt skulle inte det vara? Jag längtar till normal trötthet, normal för mig.. Fibrotrötthet är ju ett fenomen som man inte kan vila bort, men ändå känna lite energi även om det bara är i huvudet och inte leder till något. Då känner jag mig kreativ även om jag bara "planerar" vad jag vill sy...

Så idag viker jag och sorterar mina tyger så att dom är redo när min sylusta återkommer.

Dom ligger fint och samlat på sina hyllor.

Och bredvid det.

Dom har liksom förökat sig på nåt sätt. Jag har mycket tyg, även om jag ändå tycks sakna massor av nyanser (kallas tygmani) *har Bassetliknande ögon som blinkar till Maken bedjande*

En liten pik.

Inte ens fin.

Utan rakt av.

Mera tyg blir man glad av!

Hur mycket man än har.

Så är det bara!

Inaffsäd ;)

 

Snäckan

9 mars 2009 16:25

Att alltid behöva förklara och försvara sig, på arbetsplatsen, hos läkaren, för vänner och bekanta. SÅ jobbigt! Det tar på krafterna! Man vill ju så gärna att de ska förstå!!!
Kramar till dig!

http://fibrodagboken.bloggagratis.se

 

nilla

9 mars 2009 18:53

Åh, vad jobbigt det låter...
*skickar tyger i massor*

http://thenilla.bloggagratis.se

 

Ulrika själv

9 mars 2009 23:53

Snäckan : Ja, det är jobbigt. Och det är nog jobbigt för andra också att höra mig förklara, för många tror nog att dom förstår redan. Men dom kanske inte gör det på det sätt jag önskar, och så förklarar jag igen..
Men det går nog inte att förklaras helt och fullt, och det får man acceptera, även om det är svårt.
Det blir nog så att man umgås med dom som förstår, dom andra orkar man inte träffa, så är det åtminstone för mig.. *suckar lite sorgset*

Och Nilla, tackar för tygerna! mums för själen ;)

 

stort och smått

10 mars 2009 14:32

Det låter inget vidare alls. Hoppas det snart kommer att kännas bättre, att du inte är så hopplöst trött utan bara vanligt trött som vi flesta andra är!
: )

http://agneta.bloggagratis.se

 

Truddelutt

10 mars 2009 17:51

Fy vad jobbigt att ha så ont! Och hemskt om läkarna inte tror på en. Visst finns det säkert folk som vill vara sjukskrivna för ledighetens skull men tror faktiskt att merparten vill vara friska och krya och slippa allehanda smärtor.
Bara för att det finns få undantag så behöver inte alla dras över samma kam/kant (vad heter det egentligen??). *suckar*

Sen måste jag fråga... Quilting? Är det samma sak som att göra lapptäcke och annat eller? Är inte så hemma i syvärlden.
Kramis

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Ulrika

11 mars 2009 10:29

Truddelutt. Ja quiltning är precis som lappteknik, fast jag syr inga lapptäcken, för stora jobb för mig. Jag syr löpare, necessärer, väskor, änglar och liknande. Mindre saker som det är chans att få klara någongång.. ;)

Agneta, stort och smått, tack för empatin. Det värmer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...