Här kommer citat från Yttermera, jag gillar vissa "artiklar" som man kan hitta där. Denna kommer från IT-fliken, och är ett utdrag från ett IT-proffs försök att förklara Chattens magiska värld för en totalt internetnovis...

Läs hela här

Fråga: Vad pratar folk om i chatrum?
Svar: De flesta samtal i chatrum rör det fascinerande ämnet om vem som gör entré och vem som gör sorti i chatrummet. Ett annat, men minst lika fascinerande ämne, är det om varifrån folk kommer. Det händer även att finniga och hormonstinna trettonåriga pojkar vill prata snusk med kvinnor. För att ge dig en aning om hur spännande ett samtal kan vara, visar vi nedan en rekonstruktion av ett typiskt samtal i ett chatrum. När vi kommer in i handlingen har precis LillStrumpa gjort entré.

LillStrumpa: Hej allihopa
Willeponken: Hej LillStrumpa
Tummen: Hej Lill
Rentook: Hej L
Lillstrumpa: Vad händer här?
Tummen: Inte mycket
Rentok: Rätt lugnt

(Lång paus)

Willeponken: Någon här som kommer från Gränna?
Lillstrumpa: Nej
Tummen: Nepp
Rentok: Ledsen

(Lång paus)

UndulatBengt: Hej allihopa
Tummen: Hej UndulatBengt
Rentok: Hej Undulat
Lillstrumpa: Hej UB
Willeponken: Hej U
UndulatBengt: Vad händer här?
Lillstrumpa: De e lite slött
Tummen: Samma gamla vanliga
Rentok: Rätt lugnt
Jonas324665: LillStrumpa, ta av dina trosor
Lillstrumpa: OK, men jag är en kille

(Lång paus)

Willeponken: UndulatBengt, kommer du ifrån Gränna?
UndulatBengt: Nepp
Rentook: Nej, nu måste jag dra
Tummen: Ha're, Rentook
Lillstrumpa: Ta't lugnt Renmannen
Willeponken: Synes Renis
UndulatBengt: Hepp, R

(Lång paus)

PolypKungen: Hej allihopa
Lillstrumpa: Hej PolypKungen
Tummen: Yo, Polypen...
UndulatBengt: Hepp, P-mannen
PolypKungen: Vad händer här?
Lillstrumpa: Inte mycket
Tummen: Rätt lugnt
UndulatBengt: Hyfsat lite

Och så håller de på i chatrummen, timme ut och outhärdligt spännande timme in, och idéerna flyger ilsket fram och tillbaka. I vilket ögonblick som helst kan du snappa upp ett stycke vital information, som huruvida PolypKungen kommer från Gränna eller inte.

Så sant så.... ;)

Idag avslutades vårens kurs i lappteknik.

Jag blev avtackad med blommor, jättefina.

Men jag tycker inte att jag förtjänar dom. Jo, inga motsägelser. Jag har definitivt inte varit den kursledare jag önskat vara.

Ok, jag har pallrat mig upp och åkt dit. Sen inget mer. Hade först en ordentlig planering men den sket sig ju direkt. Orsaken till vårens kursmisär är ju min trötthet.

Nu har jag fått flera kommentarer av folk som ser att jag blivit piggare, och det känns skönt. Hopp om liv. Fast ännu roligare hade det ju varit om folk kommenterat hur snygg jag är, hur smal jag blivit eller hur himla fräsch jag ser ut *sucka*

Jag menar, att jag ser piggare ut betyder ju egentligen (åtminstone i mitt fall) att jag har sett helt förfärlig ut tidigare...

Nåja, endast en dåre hoppas på det omöjliga sägs det ju. Därför är jag glad för de pigga kommentarerna och försöker undvika alla speglar. Då kan jag ju tro att jag ser Fräsch ut.

Att vara kursledare för mig är ju att lära ut, inspirera etc, men vad gör man när inspirationen är noll hos läraren, ögonen hålls öppna med Karlssons Klister, orken är påhittad och lusten borta?

Jag har haft målet att vara den kursledare jag önskat att jag hade haft när jag började.

Jag gick förvisso en kurs där jag bodde förut, men den gick mest ut på att sy kläder åt sig själv, kursledaren var nog duktig men kanske inte intresserad av att lära ut någon lappteknik.

Jag är självlärd. Genom blod, svett och tårar. Lite lätt kryddat av rent raseri och en gnutta motgångar a la djävulskap.

Jag har kastat mycket. Många sneda grejer har blivit kastade, med trassliga undertrådstjorv och sneda sömmar.

Trägen vinner heter det ju. Men jag är absolut inte expert, inte på någon teknik. Jag är kursledare för att ingen annan vill, och för att gå igång ett gäng med likasinnade.

Men jag önskar mer av mig själv. Nu är vi ju ett gäng som träffats i några år, så vi fortsätter nog fast på andra premisser...

Men nog om det nu. Det som har varit har varit. Jag har fått blommor och är tacksam.

Nu är det snart vår eller senvinter iaf och orken kanske börjar komma så smått. Jag känner mig klarare i skallen, åtminstone på förmiddagarna. Måste erkänna att när klockan närmar sig 14 då är jag redo att nanna kudden. Om jag inte vilar middag så är min kväll slut kl 19, sen sover jag eller sitter och drägglar *suckar sorgset*

Men hopp om liv alltså. Sommartid vilar jag inte middag, nepp, då är jag full av liv och ork, flänger hit och dit dagarna i ända. Eller kanske mer sanningsenligt, jag lever ett lugnare liv, med mycket läsning och stillhet.

Fridens!

;)