Maken är orolig för att jag inte kommer att äta ordentligt när han är borta.

Och med all rätt.

Och det vet han.

Inte för att det numera är han som lagar nästan all mat för jag kan ju laga mat, men för att jag inte kommer mig för.

Först och främst, hur himla kul är det att laga mat till sig själv? Inte kul alls. Hur kul är det att äta själv? Nja, något kuligare men inte mycket.

När jag och Maken träffades så åt jag sällan, mer nära aldrig än någon gång.

Jag har haft ätstörningar i många år. Inte så att jag har avmagrat eller hetsätit, men jag har tvångsätit.

En lång period av mitt liv har jag mått pyton, och jag började tvångsäta för att helt enkelt klara mig.

Vad gjorde jag då?

Ja, jag handlade godis, chips, choklad, glass, fikabröd mm mm och dukade upp hemma. Jag var tvungen att ha mycket. Och sen åt jag. I mitt huvud då så myste jag. Jag hade mysigt.

Jag visste att något var lite fel, jag fick ju blickar på mina närmaste affärer, så jag blev tvungen att storhandla på affärer längre bort.

Jag låtsades att jag skulle ha fest. Eller kalas. Mumlade något i kassan så att jag kunde gå därifrån utan att skämmas.

Dom förstod säkert.

Jag gick upp i vikt. Inte så konstigt. Jag försökte banta med Viktväktarna och gick ner en hel del som jag sen åt upp på en månad. När jag bantade mådde jag psykiskt sämre. Började småfuska och mådde ännu sämre.

När jag kom hem från jobbet så dukade jag fram. Satte på tv´n och mumsade. Kände mig glad och hyfsad i sinnet. Ringde det på dörren så öppnade jag inte. Ville inte visa vad jag hade framme. Skämdes.

Denna tid är som tur är förbi. Jag tvångsäter inte numera, visst äter jag godis i smyg ännu, men det är det lilla. En fördel är ju att jag inte har stor magsäck, jag blir fort mätt. Däremot var ju min ämnesomsättning extremt låg och nu äter jag ju medicin mot den och känner mig piggare redan.

Men åter till nuet. För att göra en kort historia lång, så var jag och handlade nyss. Köpte lite chips, lite godis (eller stryk lite) lite glass och så faktiskt på slutet lite mat ;)

Jag vet att Maken kommer att förhöra sig. Förut så brukade pappa bjuda mig på mat ibland för han visste ju hur jag misskötte mig, men nu finns ju inte den möjligheten.

Nå, jag köpte lite fiskpinnar, risgrynsgröt, potatisburgare och fil.

Så ni ser mina vänner, Jag har numera chans att sköta mig. Lättlagat ska det vara. Värma gröt, koka pasta, steka, inget  fänsipänsi alls.

Bara mat. Och lite godis när jag känner mig ensam och övergiven.

Så, nu en tekopp och en smörgås. Ni ser, smörgås inte godis.

Duktig flicka *klappar mig på ryggen*

Vi skrives!

;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...