... ensam och godislös. Hon satt och bloggade sittande i shorts pga den kraftiga värme som huset besatt. När kvinnan satt och filurade så kände hon förstrött med handen längs ena lårets utsida. HERREGUD vad knöligt tänkte hon paniskt. Som Klippiga Bergens toppiga kedja. Längs hela låret. Hon tände lampan för att beskåda bergskedjan i tydligt ljus. Ojsan tänkte hon, snacka om celluliter. Men med det tryck som kom sig av hennes andra ben som klamrade sig fast över cellulitbensknäet så kom dessa fantastiska knölar i dagen.

Hon kände en stum förundran över fenomenet. Naturen är fantastisk. Tänk att ha en karta över en bergskedja på låret, den kan bli praktiskt en dag tänkte hon. För att verkligen inse sin kropps fenomenala förmåga att anta magiska proportioner så drog kvinnan upp ena ärmen på sin kortärmade t-shirt och vad tror ni hon skådade?

Inget nytt, inte alls men hon såg på fenomenet med bestörtning, för hon såg gäddhänget dallra oroväckande dallrigt.

Hon insåg att den unga kvinna hon en gång var var borta. Hon var så borta att hon inte ens funnits.

Kvinnan lattjade till det lite genom att svänga med BÄGGE armhängena samtidigt, men insåg att datorskärmen var i fara, den svajade kraftigt i vinddraget. Hon slutade abrubt, det tog ett bra tag innan hängena slutade svänga...

Den kvinnan är jag.

Jag har dessutom bäbisveck på insidan av låren. Bara en sån sak!

Jag vet väl om att jag är Värdefull,

att jag är viktig här och nu?

Att jag är älskad för *snyft* min egen *snörvel* skull, att ingen *buhuuu* är som jaaag *sucka*

 

Snäckan

19 maj 2009 21:35

Ja, helt klart förändras kroppen :-S
Trodde inte heller vi kunde bli gråhåriga. Vet att min frissa för många år sedan sa att hon trodde jag skulle bli vithårig istället. Tror hon hade fel, för nog f-n ser de där nya ut att vara grå. Det känns mycket värre än jag trodde det skulle göra faktiskt. De är inte många och jag har inte direkt sett dem förrän igår, men bara vetskapen om att de finns *ryser* Hade hellre blivit vithårig. Lovar hålla tummarna för att du får behålla dina röda strån.
Blev mobbad för mitt röda hår när jag var barn och nu vill jag inget hellre än att få behålla den vackra färgen!

http://snackansfibrodagbok.blogspot.com

 

Truddelutt

19 maj 2009 22:04

Undrar om du vet hur mycket jag gillar ditt sätt att skriva? Tycker du är helt suverän! Förstår inte hur du kan få till det så bra. :)

*viskar* Jag har oxå en karta över någon bergskedja på mina lår. Vi kanske kan låna av varandra ifall vi ska bli bergsbestigare eller nåt?

Kramis

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Ulrika

19 maj 2009 22:06

Snäckan, INGEN av oss ska få gråa hår. Dom du tror dej se är en mindre mutation, dom försvinner snart, eller blir vackert mörkt röda *hoppas*

Truddelutt, då får mig att rodna *ler ödmjukt* fast det var skönt att höra att du också har en bergskedja, min är ju helt värdelös annat än i Klippiga Bergen ;)

 

Sussie

19 maj 2009 22:15

Håller med Truddelutt, du får verkligen till det bra! Här trivs jag :)
Tyvärr känns din beskrivning väldigt bekant, önskar jag inte hade kunnat säga det... Synen lär väl bli sämre så att man slipper se eländet men man har ju förstås känseln kvar... Nåja, det är "världsliga" bekymmer ;)
Man får va nöjd så länge huv'et e me'...

http://bullmamman.bloggagratis.se

 

Kerstin

19 maj 2009 22:41

ja ja flickor...sa rösten från graven...

http://www.osloskanskan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...