.... satt inte vid fönstret utan vid datorn. Tyckte det lät vackrare och mer romantiskt om hon satt vid fönstret men det är alltså inte sant.

Kvinnan satt ensam och allena, besviken över att Maken inte kommit hem utan stannat i fiskemekkat. Hon hade hoppats men drömmen blev grusad.

Kvinnan hade dock gaskat upp sig lite, hon hade åkt och hämtat en matta som hon beställt. Kvinnan blev besviken igen.

Mattan var inte brun som i katalogen utan mer lila eller vinröd. Den skar sig mot soffan.

Kvinnan svalde tårarna och blickade ut över den bedrövliga synen. Hon gaskade upp sig igen och rullade ihop fanskapet och pillrade in den i sin plasttub igen.

Hon skulle returnera mattan precis som hon skulle returnera ett par skor som såg förträffliga ut som slit och slängskor i annonsen. På kvinnans fötter såg det mer ut som resutltatet av ett kraftigt benbrott.

Hon returnerade också ett par t-shirtar som i katalogen såg mycket sofistikerade ut men eftersom dom slutade i navelhöjd på den lite volumiösa kvinnan så ansåg hon att den visade minst en mage för mycket.

Dom ska tillbaka.

Kvinnan tänkte på sin Make som just i denna stund satt och glufsade i sig mat på en hamnkrog och hon stirrade förvirrat i sin Risifrutti. Hur kunde det gå så här frågade hon sig. Hur?

Hon kände sig bortratad, för fiskars skull, hon suckade och återgick till sin tekopp och Risifrutti.

Kvinnan funderade ut lämpligt straff för Maken och kom fram till att möta honom med för kort t-shirt, skor där benen såg brutna ut och som grädde på moset sina mysbyxor som fläckade av klorin häromsistens.

Nöjd lutade sig Kvinnan tillbaka och mumsade Risifruttin...

.......... men jag var ytterst återhållsam, endast en sexhundring shoppades upp. Duktig kicka *klappar mig på axeln*

Hittade lite tyg, blått och grönt som ska bli väskor snart, handlingsväskor med dragkedjor. När vi handlar sommartid så färdas vi ju med båt, och där vickar påsar omkull, saker rullar ur. Och vill det sig illa rullar grejer ner under durken, inte kul. Så här ska sys kassar/väskor. Tre meter tyg blir många kassar det, mer än vad jag behöver kanske, men kul att ha. Sen blev det lite spets till änglavingar och lite snören...  till lite snörning ;)

Maken har fått fiskeförbud i flera dar, ja alla fiskare har fått det för salteriet hinner inte hålla undan. Sen klagar salterierna för att dom inte får in nog med fisk. Har ni hört om två-skift, övertid eller likn.???

Hade hoppas få hem Maken om bara två dar men dom stannar, det är ju 120 mil att köra och dom är helt slut. Jag förstår det men det är trist ändå.

Nå, jag är en robust kvinna som spottar (gu va äckligt) i nävarna och kämpar vidare.

Har städning på tapeten.  Mattorna har åkt ut och blivit dammade gång nr 1. Jag höll på att få en akut luftrörskvarka av allt damm och katthår. Jag kippade efter luft och kläderna var ack så håriga efteråt. Hips vips några drag med klisterrullen och vips var jag inte alls som ny bara lätt begagnad.

Nu är jag dock trött, och har ont i ryggen. Konstigt va? Så jag ska gå och vila en stund. Tänkte småstäda lite ikväll, kanske koka ostsoppa vad vet jag. Det är alltid så spännande att se om jag äter eller inte..

Jag är komplicerad.

Allis min lilla kattflicka är så väldigt kär i mig. Tröttsamt klängig. Och hon ska alltid tvätta kalufsen på mig med sin unkna andedräkt. Nu har jag tagit i på skarpen och tuktat upp henne.

Hon får endast slicka sju gånger innan jag kliar omkull henne i knät. Man måste sätta gränser. Kurrrrrrrr spinner det nu när jag balanserar katt och tangenthantering.

Alltså inaffsädd!

Fridens ävribaddi

;)

.... var jag idag. Maken blev sen igår natt så han ringde inte och sa godnatt och hela kvällen sumpades då jag somnade framför tv´n. Vaknade tidigt, och kände mig allt annat än utsövd. Somnade kring tolvtiden och vaknade kl. fem är inte tillräckligt för mig.

Nå, jag la mig en stund till och vaknade nu i full panik. Jag ska ju strax iväg.

Jag och en kompis ska iväg till Morjärv. Japp, en pytteby en bra bit bort. Där har dom GK (grossist kompaniet) eller om det heter något annat nu. Säkert har det bytt men det skiter jag i.

Dom har mycket mycket skräp. Skitdåliga saker och dålig kvalite´. Men dom har också tyger, och jag är ute efter lite grövre tyger, typ möbeltyg el. likn för jag har tänkt sy några väskor. Och där finns jättefina och rätt billiga tyger just till väsksömnad.

Så nu är det hopp i duschen och sen iväg. Ska bli kul faktiskt. Det enda vettiga idag förmodligen ;)

Nå ett par timmar tar det väl, jag hinner säkert städa lite men varför chansa?

Hade tänkt städa lite idag, det är inte städat på *host* länge, men jag har ju gjort annat så jag kommer undan. Men inte hur länge som helst. Nu har tiden kommit för lite dammsugning och lite golvtorkning. Perfekt dag för städning, vädret är lite mulet och kulet.. Å andra sidan är ju morgondagen också en bra dag, kanske t.o.m en bättre dag för städning. Vi får se. Kanske jag är hurtig, annars är jag det inte.

Fortsättning följer...

När förmiddagen börjar lida mot sitt slut

och du känner dig lite nere, ska du inte oroa dig

- du är förmodligen bara lite klockan-elvig.

-Nalle Puh-

... ensam och godislös. Hon satt och bloggade sittande i shorts pga den kraftiga värme som huset besatt. När kvinnan satt och filurade så kände hon förstrött med handen längs ena lårets utsida. HERREGUD vad knöligt tänkte hon paniskt. Som Klippiga Bergens toppiga kedja. Längs hela låret. Hon tände lampan för att beskåda bergskedjan i tydligt ljus. Ojsan tänkte hon, snacka om celluliter. Men med det tryck som kom sig av hennes andra ben som klamrade sig fast över cellulitbensknäet så kom dessa fantastiska knölar i dagen.

Hon kände en stum förundran över fenomenet. Naturen är fantastisk. Tänk att ha en karta över en bergskedja på låret, den kan bli praktiskt en dag tänkte hon. För att verkligen inse sin kropps fenomenala förmåga att anta magiska proportioner så drog kvinnan upp ena ärmen på sin kortärmade t-shirt och vad tror ni hon skådade?

Inget nytt, inte alls men hon såg på fenomenet med bestörtning, för hon såg gäddhänget dallra oroväckande dallrigt.

Hon insåg att den unga kvinna hon en gång var var borta. Hon var så borta att hon inte ens funnits.

Kvinnan lattjade till det lite genom att svänga med BÄGGE armhängena samtidigt, men insåg att datorskärmen var i fara, den svajade kraftigt i vinddraget. Hon slutade abrubt, det tog ett bra tag innan hängena slutade svänga...

Den kvinnan är jag.

Jag har dessutom bäbisveck på insidan av låren. Bara en sån sak!

Jag vet väl om att jag är Värdefull,

att jag är viktig här och nu?

Att jag är älskad för *snyft* min egen *snörvel* skull, att ingen *buhuuu* är som jaaag *sucka*

... tänkte kvinnan då hon ensam i sitt hem letade efter godsaker. Hon trevade i skåp och lådor, hittade några ballerina choklad som hon snabbt och ivrigt mumsade i sig.

Middagen var redan avklarad, sittande i soffan framför tv´n och hon saknade sin Make.

Maken ringde med jämna mellanrum och rapporterade från fisket, det gick bra för männen därnere. Kvinnan var glad. Hon var dock inte så glad som hon skulle vara om hon hittade en bortglömd skatt i sina skafferi.

Hon letade med darriga händer.

Hon öppnade frysen för sextitolfte gången, och där tack gode gud fanns-glass. Inte i stora lass men en klick av Texas Pecan. Hon började nästan gråta av lycka.

En kopp med två öron blev full med glass. Kvinnan kände sig rik när hon sakta åt med stor njutning. Den förut darrande kvinnan satt stilla och var lycklig.

Kvinnan var jag. Nu är glassen slut. Och lyckan med.

*vandrar iväg för att se om det finns ingredienser till ett kakbak*

...ännu en dag har gått, vackert väder, en biltur, lite kräktorkning och kattlådetömning.

Intressant va? Hur har ni klarat en hel dag utan den informationen? det är för mig en gåta.

Igår upptäckte jag ju att jag är äldre än jag trodde. Jag trodde att ansiktshår får man vid 70+ typ, men se icke. Igår efter duschen synade jag mig själv noggrant i spegeln. Tur jag inte sa Spegel spegel på väggen där... för då hade svaret blivit - Inte är det du ditt fula stycke!

Men eftersom jag inte frågade min magiska spegel så skådade jag bara min nuna, och se, ett långt magiskt hårstrå växte ut under hakan. Jättefint. Mycket klädsamt. Inte!

Snipp så var hårstrået borta. Bra då har man nåt nytt att hålla utkik efter där i spegeln *sucka*

Började tycka det är tradigt att beskåda dom avlånga brösten, och påsen under ena ögat.

Variation är utvecklande. Är det inte så? Visst är det så? Ärligt!

Om din svårighet kan övervinnas,

varför bekymra dig?

Om den inte kan övervinnas,

varför bekymra dig?

-Okänd-