Häromdagen hade jag huvudet fullt av smarta lösningar, ideer, uppslag och anekdoter.

Var är dom nu? Ingen aning, men jag vet då var dom inte är. Hos mig.

Nå, vad göra.. lägga ut ett klipp kanske?

Varför inte?

Såg ett klipp som andades fulländning, minne, snabbhet, koordination, mycket erfarenhet och ren idioti.

Kunde handla om mig själv rent ut. Framför allt det sista.

Kanske bara det sista egentigen.

Hur snabb är jag? Tja, jag sprang en gång minns jag, sista gången jag sprang var 2006, för att hinna ifatt pendeln som en hygglig själ stoppade så vi kunde hinna med (hatar dig!)*morrar*

Jag och Maken kom sakta lunkande i fast förvissning om att vi hinner fram så småningom (lantisarna ni vet), Stockholmarna rusade som yra höns fast med ett speciellt mål.

Där kom vi vandrande helt ovetande om att vi var sena, ifall vi var det tar vi nästa, vi är ju på semester...

Då ser vi en tokspringande kille hoppa in i tåget, sträcker ut armen för att hejda dörren och så vinkar han åt oss.

Stackars satar tänkte vi nu, och började lunka. Vi kände oss ju tvungna. Fram kom vi, helt slut i kropp och själ, illröd i ansiktet och häftigt flämtande. Killen var anfådd han också men vi var ju tvungna att låtsas vara minimalt trötta.

Jag hade innan det inte sprungit på säkert tio år.

I min ungdom var jag vältränad, sprang och sportade, efter det att jag blev sjuk så gick jag, sen tränade jag i varmbassäng och sen slutade jag med det. Ni märkte punkten nyss va? som jag slutade förra meningen med? Ja, just den. Den avslutade min träning också.

Så på självaste bröllopsresan fick jag lov att springa.. Bara en sån sak!

Nå, i självaste bloggtorkan kom jag av mig. Klippet då?

Här är det.

Tänk er hur många gånger han måste krypa längs golvet, leta, svära och domdera för att bli så här bra? *häpnar*

Verkar vara nåt för mig? Tålamod är mitt andra namn...

Förra veckan köpte vi ny toasits. Den gamla var murken och rutten. Ja, kanske inte murken men den såg hemsk ut, den var av trä.

Nu är det så att vi till hösten tänkte fixa till lite i vårt badrum, vi har skjutit upp utbyggnationen så vi satsar på liten förändring i stället.

Vi tänkte då köpa nytt tvättställ och skåp. Det som nu finns är tejpat och gulnat och vissa saker direkt trasiga.

Men med detta i åtanke så tänkte vi bara köpa en billig sits.

Vi drog till Coop Bygg. Dom hade massor av sitsar. Vi var rörande eniga om att vi hade en Ifö stol och tittade på sådana sitsar.

Vi tar en plast sa jag. Tyvärr är dom ju lägre men det kan inte hjälpas.

Butikskillen visade på vad dom hade, dom hade ju dessa bakelitsitsar också, passar både Gustavsberg och Ifö,lite kallare att sitta på men nu på extrapris, vissa var rea och dom låg vid kassan.

Mja, sa jag tveksamt, jag tror vi tar en plast, men då är den ju låg... mumlade jag, men tog en plast och vandrade mot kassan.

Där låg dom andra lite högre sitsarna.

-Men vi tar en sån sa vi samtidigt, då blir den ju högre också, och så himla kall kan den ju inte va.

En vecka senare........

- Make, nu får du fara och köpa en ny sits. En i trä eller en plast, raus.. jag börjar ju för fan få pinkeriproblem av denna kalla sits. Det är ju värre än på stugan, frigoliten är ju fan varm om man jämför.. väste jag irriterat.

Så, köpa billig sits var för oss köpa dyrt. Jag har ju problem med mina diskbråck, dom två nedersta påverkar blåsan, så jag måste äta medicin för att inte pinka ner mig. Och detta  problem som jag har, att inte kunna tömma blåsan helt gör mig ju känslig för bakterier med UVI-er som följd. Men med hjälp av ett piller om dagen så är jag helt kontinent, måste krysta när jag pinkar och men får inte UVI. Skitschysst byte va?

Men denna sits var för hemsk. Vi tänkte vänta med att köpa en ny träsits tills vi köpt toaskåpen, färgmatchning alltså, men antingen får vi matcha skåpen efter sitsen eller så bita i det sura äpplet och förlora en femhundring.

Inga alternativ är ju ogenomförbara, så det är bara tuta och köra.

Det ni. Har jag gjort idag. Duschat och konstaterat att sitsjäkeln ska bort. Idag!

;)

Känner av magen.

Inte för att det är svårt, behöver ju bara snegla neråt så ser jag det fanstyget.

Nej, jag menar gallan. Vi åt pizza ikväll, säkert ett halvår sen sist. Maken och polaren T åkte och hämtade. Åt en halv. Den var god. Nu jag känna liten känsla i magen. Har jag fixat Papaverin? Nej, inte precis, ska ju ringa måndag och begära diverse medikamenter..

Hoppas jag klarar mig.

Har varit ute på en liten runda, till bron och tillbaka. Det var skönt att komma ut i friska luften. Med bron menar jag farstubron alltså, ingen söt liten dikesbro, eller älvbro utan strax utanför ytterdörren.

I övrigt har väl inte denna dag gått till historien som stordådens tid, för mig iaf. Säkert har ni andra uträttat stordåd i trädgårdar och täppor, inne och ute... Här har vi ju inga trädgårdar synliga ännu, och idag har det inte tinat ett skit.

Nollgradigt, soligt och kuling.

Schysst våren, den tackar vi för. Inte!

Filmen med lejonet som återförenas med två män har värmt hjärtan över hela världen. 50 miljoner har sett klippet som visar återföreningen.

Först bodde lejonet Christian i London hos två män. Han växte sig lite för stor och fick flytta till Kenya, efter ett år återförenades han med sina "föräldrar"

Efter det sågs dom inte mer. Christian sågs inte till efter 1973...

Så här skrev aftonbladet.

Denna bild tog Maken i väntan på att jag skulle hämta upp honom.

Om ni tittar noga under lupp så ser ni att jag kommer där i båten.. *hämtar förstoringsglas*

Tror ni jag längtar tills det är dags för detta livet igen?

Jojo, jag tackar jag. Kan inte vänta! Vill ha nu!

Hittade denna hos Snäckan, och jag har ju mist mamma, pappa, farmor, en moster och andra i cancern...

Kära bloggvänner!

Allt vi ber om är att Du håller detta inlägg i cirkulation. Detta görs till minne av alla som drabbats av cancer. Ett ljus förlorar inget genom att tända ett annat ljus.

Låt detta ljus brinna!

Hur många har blivit galen eller stalkad av telefonförsäljare i mängd? räck upp en hand. Eller skriver en kommentar menar jag förstås, eller flåsa högt och snurra tre varv motsols på stället.

Vi har det. Och i mängd, minst 3-5 ggr per dag, vi räknade!

Det är en sak om den i andra änden fanns där när man svarade, men sällan.. Då hade någon annan stackars sate hunnit svara och det automatiska uppringningssystemet ekade tomt hos mig.

En ringde två gånger dagligen i över en månad. Vi var på stugan så vi var ju aldrig hemma.

Numren är ej listade, alltså okända, ej registrerade.

Vi är nixade men det gäller ju bara privatpersoner, nu finns det för företag men kostar skjortan.

Nu har ju Maken ett företag och jag hade ett skogsskifte vilket jämställer mig med att vara företagare, så det fanns ju två anledningar att stalka oss *frustrerad*

Dessutom det som nästan störde mest det var när man fann någon i andra änden och fick en dialog, och jag svarade Nej, tack då la dom flesta på luren i örat. Surt och ovänligt. Inget hej och tack för mig utan...Klick!

Vi provade trevligt bemötande, sen mer irriterat, sen direkt ovänlig men dom ringde tillbaka efter ett tag ändå.

Värst var tele2, dom ringde i snitt varannan vecka i flera år. Ena gången var dom ute efter mig andra Maken, och så fortsatte det..

Till slut fick Maken ett spel och tog ett abonnemang för företag men sen han fått bekräftelsen och sett att dom hade ljugit vid tecknandet så sa vi upp det.

Då följde räkningar, samt borttagande av abonnemang varje månad i ett halvår.

Nu slänger vi på i örat på dom direkt när dom ringer. Jag hatar att vara otrevlig, men vad ska man göra?

Dom gör ju detsamma. Jag har pratat med folk som jag försökt resonera och ödmjukt önska att dom inte skulle ringa igen, jag har provat att hota med Sverker, men inget hjälper. Ingen vet nåt för alla har just börjat.

Precis, just vad jag menar. Dom byter förmodligen plats med varandra på sina "kontor" och säger pröva du, det här är en envis jäkel, men vi ska nog få dom till slut, vi nöter ut dom..

Men vi har fixat biffen. Vi har numera skyddat nummer. Och kors i taket, det har nästan dött ut. På Telia sa dom att dessa uppringare ringer upp serier av nummer och då kan vi komma med men annars syns vi inte.

Tack och lov!

Så var sagan om de elaka telefonförsäljarna slut..

Vill bara säga att vi har haft trevliga också, dom efter att ha fått nej, tack önskar fortsatt trevlig dag, dom önskar jag detsamma, resten åt fanders *bestämd och flinande*

;)

Har traskat och sjunkit djupt i abonnemangsträsket.

Har ju funderingar om att köpa en liten söt och behändig dator, när vi sålt den stoora fula och otympliga laptopen ;)

Då kommer vi till kapitlet surfkostnader.

Vi har ju ett telia bredbandsabonnemang hemma, och använder två datorer till att beträda internätet med. Så till själva grejen.

På sommaren flyttar vi ju ut till stugan, vanligtvis i början av maj då isen går och vi tar oss dit med båten. Nu iår och säkert kommande år blir vi ju "försenade" pga att Maken fiskar i sydligare vatten. Detta innebär att vi flyttar ut i slutet av maj och hem igen i början av september. Alltså är det bara drygt tre månader vi behöver ett mobilt bredband.

Är vi då sugna att betala i nio månader då det inte används? nej, det är vi inte för det har vi redan prövat ;)

Vi kan köpa datorn lös och fri, sen köpa till modem och abonnemang. Vi kan köpa datorn med abonnemang och få allt i ett paket, med väldiga kostnader som följd när man räknar ihop det hela.

Om vi förstod Telia rätt så kostar modemet runt en tusing.

Hm, då är ju frågan: Hur viktigt är det att ha internet på stugan?

Sug på den ni!

Tja, om somrarna så bor vi där, har något sämre med ström än hemma (har solpanel och vindkraft) och därför syr jag inte så mycket. Har inte lust att ha tv´n igång hela dagarna som sällskap pga blivande strömbrist och därför läser jag mycket.

Kul att läsa MEN också kul att blogga och surfar runt hos mina medbloggare.

Tufft val? ja, ganska.

Då finns en utväg, köp dator, modem och surfa för endast 39 kr/månad.. kanon, det tar jag.

Nej, sen tillkommer en avgift på 29 kr/dygn, men MAX 399 kr/mån..

Ja, tjena. Det var ju väldans billigt. Endast 1400 kr för en sommar. Tycker jag inte!

Varför är det så himla svårt att leva med dessa ständiga beslut? Ska jag eller inte? Vill jag eller inte? Bör jag eller bör jag inte? Varför, varför inte?

Får filura på saken. Grejen är ju att när man börjat önska sig något, kommit till själva beslutet att jag ska skaffa saken, då vill då jag ha den NU! Inte snart, inte sen utan NU.

Har ju redan börjat drömma om att sitta i soffhörnet, med lilla behändiga datorn (obs ej rosa!!) i knät, tekoppen nära och blogga/bloggsurfa *drömmer dregglandes*

Enkelt och samtidigt socialt..

Skit också.

Att jag fastnat i bloggträsket.

Jag som bara skulle prova ett tag, men som rätt snabbt fastnade i hur kul det är att skriva, läsa andras och bara vimsa runt i etern och i huvudet med hjälp av min och andras bloggar.

Fast vad säger jag? Jag tycker ju det är så kul! Jag tar tillbaka träsktänkandet. Det är väl bara att betala och se glad ut antar jag. För jag klarar nog inte att vara blogglös i sommar, ej heller att åka hem dagligen bara för att surfa..

Sååå.... smakar det så kostar det.

Fram med kosingen bara *konstaterar*

Jag röker inte, dricker inte (bara ett glas vin ibland), festar inte dyrt ute, shoppar inte kläder (såg ni hur fint jag undvek tyg och quiltgrejjer ? *listig*) och bränner inte upp pengar bara för kul..

Är jag inte värd en liten dator då? Och att kunna surfa?

Svaret kan väl inte vara annat än ett rungande JA?

Nää, skulle inte tro det va!

Härligt.

Fridens och Tjillevippen!

;)