Ni vet hur det är när måstena väller över en? Då blundar jag! Vill inte! Vill inte!

Jag har endel måsten som jag förvisso haft rätt länge men lyckats blunda för, men som nu liksom TRÄNGER sig över mig.

T.ex sortera ut fula kläder från vår klädbyrå. Nu ryms inget mer, så det hamnar liksom på lite udda ställen, stolar, i påsar, alltså mest framme, lätt synligt från alla synvinklar.

Ett annat måste är ju bokföringen, som jag sköter, för Makens fiskeföretag. Japp, inte så himla jobbigt iofs men ändå så där lite trist som gör att jag skjuter upp det och nu närmar sig dagen då vår revisor ska komma, och då MÅSTE det ju vara klart.

Nästa måste gäller sömnaden. Jag leder ju en kurs i lappteknik och då syr flera en kursväska, lite fiffig med alla sina fack och skrymslen, men det vore ju bra om kursledaren sytt en först, innan deltagarna. Inte för att det i sig är ett måste, jag kan ju bara guida dom, jag kan ju inte ha sytt ALLT som finns att sy i världen.. men jag har ju material, tyg och allt som behövs och ffa ett behov av den.

Men nu kommer kruxet. Orken. Jag vet att jag tjatar om det, men det är ett stort hinder i min vardag. Enormt. När det hela (och då menar jag absolut hela) dagen känns som om det var kl.23 på kvällen då känns det tungt.

Sen har jag ju värken att brottas med.

Någon timma som är någorlunda lättlevd om dagen ska rymma så mycket. Hushållet ska skötas så pass att skadedjuren håller sig på mattan, sen har vi ju allt roligt som jag vill göra.... ojoj... och suck...

Så idag började jag dagen rätt motiverad.

Tänkte ta klädbyrån som är ett ständigt irritationsmoment. Sen tänkte jag sy en timme, först köksgardinen som kanske tar en kvart, sen tänkte jag sy på kursväskan..

Men...

Tja, jag kan säga att Perculatorns inre detaljer skiner som nya! Maken klagade över kaffet imorse, som han kokade märk väl, och jag tänkte ju mitt... som perculatorn ser ut så är jag inte förvånad.

Jag använde mig av en tandborste, maskindisk och skrubbning.

När Maken kom hem så viftade jag triumferande med det svarta vattnet som detaljerna legat i.. Och det var sista omgången vatten utropade jag som i Triumf!!

Så nu har jag kokat kaffe två gånger och satt på den omgång som ska kunna drickas med välbehag.

Se där en förmiddag väl spenderad!

Och nu har jag kokat vatten i vår nya micro, Maken kom hem efter att ha köpt den till ett riktigt vettigt pris.. En sån där Whirlpool som är gjord för hörnplacering. Himla fiffigt, den tar jättelite plats, yippii.. den är jättefin. Och fungerar också.. lycka...

Nu har jag bloggat, pillat ut smuts ur perculatordetaljer så vad är nu kvar att göra??

Jo, koka en kopp te och sätta mig med en ny quiltbok och invänta vilostunden! ;)

Allt annat finns ju kvar till morgondagen.

Gardinerna finns ju kvar imorgon, och kursväskan likaså.. hehehe.....*skrattar med en hysterisk underton*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...