Jag har för endel lite underlig humor, dock inte för alla, jag vet att ni finns därute..ute...ute...e...e....e.. *det ekar om ni missade poängen* Moahahaha.. *vitsade till det*

Nej, skärpning.

Här kommer iaf två små historier helt utan poäng:

309 giraffer höll på att gräva en underjordisk tunnel. När de var nästan färdiga med tunneln, råkade dock ett stort giraffätande monster äta upp alla girafferna. Då blev giraffmammorna mycket ledsna.

Karl var ute och fjällvandrade. När han stannade och beundrade en tall råkade en jättenoshörning landa på honom.

Då blev Karl irriterad, och sa åt jättenoshörningen att han skulle vara försiktig med var han landar i fortsättningen.

Imorse när jag skulle till apoteket hade dom ännu inte öppnat. Vi ställde oss utanför, vi blev en rejäl skara. Mest pensionärer, och dom hade högljudda klagomål på förseningen, klockan var ju 10.01 gubevars.

Dom som inte hade rullatorer (jag var nog 25 år yngre än yngste gamlingen) vandrade likt osaliga andar framför gallret.

Kommentarer spreds likt skogsbrand i leden, och till slut kom en och öppnade, då var väl klockan 10.015 typ. Det var oro i leden.

Det hukades under gallret och det var kapplöpning till nummerlapparna. Jag förundrades över alla pigga ben, att jag hann fram som nr 3 var inte att jag var yngst och smidigast utan att jag helt fräckt genade och stängde öppningar för dom andra *skadeglad*

Det blev huggsexa vid automaten mannen framför mig som hade 2:an sa till sitt sällskap-det är snart vi i en triumferande ton.

Eftersom det just öppnade så trycktes två nummer fram direkt. Tvåan såsade kring tvålen, och hon i disken ropade - nr 2!! Men ingen kom och hon tryckte följdaktligen fram nr tre.

Jag travade fram som värsta travaren och började mitt ärende. Hon tryckte fram mig i datorn och började skriva ut läkemedelslapparna.

Då kommer tvåan och säger - Du hoppade visst över mig!

Hon svarade med att hon väntat och ropat och att man måste vara ganska snabb.

Och då svarar jag med sura gubben bredvid

- Jaa, och ändå var det rena gatloppet till nummerlapparna *fyndigt och lite irriterat*

Hon meddelade honom att han skulle komma näst i tur.

Efter ungefär två sekunder så säger han syrligt

- Du kan stryka mig. Jag kan inte vänta.       ...?

Han hann ta lapp före 18 andra, men han kunde inte vänta de två minuter mitt ärende tog. Märkligt fenomen, ålderdomen.

Ok, att det är närmare döden ju äldre man blir, men nog hinner man väl vänta på sin tur?

Samma gäller i affärerna. Ingen har så bråttom som pensionärer. Nästan ingen iaf.

En gång apropå bitch, så stod en äldre dam i parant päls och suckade och trampade. Hon irriterade alla i kön i och med att hon klev ur sin kö och gick fram och kollade hur många varor dom andra hade. Sen vimsade hon liksom mellan två kassor, som att hon trodde att hon kunde tränga sig mellan. Hon frågade inte om hon fick gå före, hon försökte hitta en spricka i kön.

Detta medföljde då att alla trängde i hop sig, som i trafiken ni vet, och hon fick fortsätta att sucka och trampa.

Då får jag nog och säger med sarkasmen flytande från hela min uppenbarelse.

- Om du har bråttom så kan du få gå före mig. Jag har gott om tid. Jag är pensionär!

Tyckte det var en finfin pik, känga eller direkt örfil.

Jag fick inga stående ovationer, men väl flinande blickar från resten av köer och kassapersonal..

Det gäller att kasta sig ur vägen när pensionärerna kommer. Jag vägrar bli sån. Eller så blir jag sån jag med, liksom för att hämnas. Leva ut ålderdomens irritation och bitterhet.

Vi får väl se Moahahahaa *skrattar djävulskt*

Inaffsädd

;)

Hamnade till slut vid en hög papper i mitt syrum, trots uttagen semester (kanske bara tar en halvdag), och som jag tänkte sortera.

Resultatet blev en något mindre hög, det självklart skräpiga kastat men det övriga orört. Dock ej oläst. Hittade ett maskinskrivet papper med föjande text, ni har säkert hört eller läst det förut i samma eller något annorlunda ordaslydelse.

Är ni med?

- Stackars man, sade läkaren till den ovanligt foglige patienten. Kan ni ge mig någon anledning till att fått besvärligt med att hålla isär begreppen?

- Jodå, svarade patienten, jag gjorde bekantskap med en änka som hade en vuxen dotter. Jag gifte mig med modern och någon tid därefter gifte min far sig med min styvdotter och därmed blev min hustru och jag själv svärföräldrar till min far. Min dotter blev samtidigt min mor.

- En tid därefter fick min styvmor, alltså min hustrus dotter en son och den pojken var naturligtvis min bror, eftersom han var min pappas son. Men han var också son till min hustrus dotter och alltså hennes dotterson, varför jag blev morfar till min bror.

- Så fick min hustru en pojke och denne blev min fars svåger. Min sons styvsyster och också hans farmor ty han är hennes styvsons barn. Min far är mitt barns svåger eftersom hans syster är min fars hustru. Jag är således bror till min egen sn och han är mormors barn. Jag är min mors svåger och min hustru är min farmors mor - ja t.o.m min farmors mormor. Mitt barn är min farmors nevö och jag är farfar till mig själv. Jag är bror med min far och samtidigt både far och son till honom. Min hustru är min mormor, mo, svägerska, svärdotter. Jag är far och son till mig själv.

- Tack, sade läkaren. Då förstår jag.

Eller, nu kom jag på det!

Varför slöa en hel dag och tänka på allt man tänkt göra. Istället kan man ju, håll i er, ta en semesterdag!

Jag känner att jag har massor med semesterdar kvar att ta ut..

Känner att en är idag.

Kanske smartast så.

Lata sig är ju fullt acceptabelt när man har semester, då är det ju nästan olagligt att fåna sig med en massa aktiviteter.

Tror så.

Kanske gör så.

Obs, bloggning bör ske även när man har semester, för då har man ju tid till det. Inga måsten eller andra borden, bara lustfyllda saker.

Ja, inte alla lustfyllda saker förstås.

Nån måtta får det ändå vara. Jag är ingen duracellkanin. Absolut inte kan jag med säkerhet intyga!

Har sovit som en stock med Maken vid min sida. Sov gott och vaknade hyfsat utvilad.

Däremot fick jag en liten smärre chock när Maken informerade mig om det samtal vi har haft någon gång under morgonsidan.

Jag har sagt rakt ut, tydligt inte det minsta mumlande, att "Du måste hjälpa mig sen att få en sån där inloggningsruta på bloggen. Du vet en sån där vit liten ruta längs ner.... "

Sen hade jag pratat om något helt annat också, men Maken mindes inte vad det handlade om.

Jag pratar högt och helt tydligt. Virrar inte utan det låter helt sakligt och korrekt.

Förutom att han rätt snart förstod att jag vimsade rejält ändå, eftersom jag inte sagt något om det under kvällen. Däremot hade jag ju klagat på att jag inte fick in nya bilder i min zoomin.

Han blev med rätta lite förvirrad.

Han önskade däremot att han hade haft ett fickminne så att jag fick chans att höra *födelsedagstipsar* och jag skulle verkligen vilja höra också.

För jag har ju lite svårt att tro det faktiskt. Kan det vara sant? *tvivlar*

Jag snarkar, fiser, dregglar och pratar nattetid. Tur är väl att allt inte sker samtidigt och alla nätter, då blir det nog tröjan med långa ärmar och som knyts ihop därbak. Men fasan finns ju att jag en dag synkroniserar allt och att då h-vetet brakar lös på min sida av sängen....

Å andra sidan så tröstar jag mig med att Allis dock ligger troget på mina knän nätterna igenom, även de nätter då något ev. kanske påhittat ljud kommit från mitt fysiska tempel..

Själv har jag vissa suspekta aningar att det handlar om professionell smutskastning.

Tyvärr lär nog fortsättning följa.

Maken sa vid morgonteet, att Jag tror inte du pratar när du är ensam....

Nä, det är väl klart, vem skulle jag prata med? ;)

..För en stund sen tänkte jag duscha och göra mig vacker...*host*...eller eh... ren... tills maken kommer hem.

Vad väntar då i mitt omtumlande badrum?

Jo, en viss doft av varma mackor från tumlaren. Va, hur..varför.. frågorna haglar. Såvitt jag vet var det typ otroligt länge sen jag tumlade en varm macka..

Men nu var lukten där. Öppnade luckan dessutom, och där låg en halvtumlad kudde med lite suspekt lukt. Jag som tycker om att ta ut rena, väldoftande och fluffiga saker från tumlaren.

Och nu fanns där en tjock, stentung kudde som doftade tumlade varma smörgåsar.

Inte vet jag hur det kommer sig. Tyckte tidigare idag att det luktade suspekt från tumlaren, mer bränt och mer eldpotentiellt.

Jag sniffade som värsta blodhunden runt tumlaren, där jag kom åt. Det är nog där problemet ligger. Man kommer liksom inte åt att städa så bra. Av rymlighetsskäl står pelaren i ett hörn, för mig orörbar pga sin tyngd, men hellre rådlös än helt limplös så tog jag fram... vippan ni vet, och vippade runt hela maskinen.

Lite rädd är man ju för en brand faktiskt.

Nå, när fjärde tvätten tumlades så sniffade jag igen, och då nåddes min näsa inte av ett enda os av ev. konstiga besvärliga elsymtom.

Döm då om min förvåning när detta konstiga varma mack-syndrom uppstod.

Vad gjorde jag då?

Tja, vad kan man göra, slog på tumlaren igen i hopp om att det var det blöta innehållet som gjorde lukten. Misstänker dock att jag måste avliva kudden. Den kändes faktiskt redan avliden.

Så jag har nog förlorat en trogen kudde, min kramkudde. En hård och rejäl kudde att greppa om nätterna när åskan går, eller åskan och åskan, mer när värken sätter in. Då har min trogna kudde avlastat axlarna så duktigt.

Till Blocket!

Sökes:

En kudde av fast karaktär. Kramgo och trogen. Du ska gilla sköna nätter och eventuella hemmakvällar i soffan. Du ska vara renlig och fräsch och acceptera mina högst eventuella snarkningar och det eventuella dropp som kan rinna genom min ena mungipa. Alltid redo för mys.

Svar till Kuddlös i norr

Testade ett snabbhetstest här

Jag fick ihop 35 ord på en minut. Men fixade inte att kopiera in själva resultatet och klickbara länken här. Kanske någon annan kan?

Testet går ut på att skriva så många ord RÄTTstavade på en minut. Jag upptäckte att jag skrev himla snabbt, men också fel.

Ska prova igen senare. Nu känns fingrarna extra snabba i förhållande till tanken. Skriver ofta t.ex itne ist.f inte, Ulrika skriver jag ofta Ulirka och får hela tiden backa, och det tar ju också tid.

Nåja, gå in och testa er om ni vill, ni ser också hur stresståliga ni är ;)

Jag provade tre gånger, och det verkar vara smartare att skriva rätt än fort, men jag är tveksam..

Fridens!

;)