Hela dagen, så där ont som snuddar på migrän men som inte är det. Ont i nacken och bakhuvudet. Kan inte ens tänka, orkar inte tänka. Just nu sitter jag i soffan och försöker se en film bara för jag är less att ligga och stirra i taket.

Vackert väder har vi och jag sitter inne bakom nedvickade persienner. Har haft ett samtal med Maken och jag saknar honom rätt mycket faktiskt. Ska försöka uppbåda någon kraft att ta mig något ätbart ikväll, har inte ätit ett jota på hela dan, men när jag har ont så kväljer det bara.

Tog mig en kopp te med plenty många sockerbitar och fick upp blodsockret lite, men huvudvärken försvann inte. Den är ju nackrelaterad men försöka duger.

Avslutar detta pessimistiska inlägg med ett mer positivt. Den berömda balansen ni vet.

På återseende imorgon om inte huvudvärken ger sig...

Det är aldrig för sent

att få minnen för livet

Saltströmmingskunden imorse känner jag väl. Hon frågade hur länge till Maken ska vara borta.

Max två veckor skulle jag tro, svarade jag.

-Har han varit hem någonting?

Nix, men vi träffades ju förra helgen i Umeå.

-Javisstja svarade hon. Men då är ni ju som nykära då ni träffas sen, nykära en vecka kanske sa hon positivt uppeppande och lite drömmande.

Hennes make som satt i bilen sa ironiskt och flinande - snarare några timmar kanske.

Jag sa att jag håller nog med din make, max ett par timmar så är man igång med vardagstjafset igen ;)

Och så är det ju. Och det är ju så jag vill ha det. Särboförhållande är inget för mig. Bara dela pluttinuttiga stunder och inte vardagen. Lite lagom vardagstjafs varvat med asgarv, ironi, kel, flin och gliringar...mmm.... I Like!

.... och hela dagen känns olustig. Som om jag glömt något viktigt.

Jag önskar jag kunde skylla på någon annan, men felet var ju mitt, eller mitt och mitt egentligen var det mobilens fel.

Detta är andra gången, men förra gången så spelade det ingen roll för då skulle jag vila middag och jag trodde att jag sov så hårt att mobilen hann ringa ut..

Men idag. Jag steg egentligen upp nästan halv sex, men jag la mig på soffan och kollade tv, men sen så tänkt jag att somnar jag så somnar jag, jag har ju ställt mobilen.

Hm...

Jag vaknade alltså kl 8.06 och skulle vara på lab 8.00 för provtagning. Jäklar och lite till tänkte jag, störtade upp och ringde VC, passar det om vi ringer upp dig klockan (nummerrösten ni vet) åtta och tio i förmiddag. Ja, för fan tänkte jag och hoppade i duschen. Men eftersom kl var tio över så hann jag precis blöta mig så ringde dom och jag fick ny tid kl.10 Pust.

Nå, jag började studera mobilens alarm. Ställde larmet på en minut och ingenting hördes. Provade igen. Bytte larmsignal. Provade igen. Sen provade jag att bocka av lite av varje så NU ringer fanskapet. Så dags va.

Det blir stört hela dygnsrytmen på något sätt när man försover sig.

Nu är jag stucken och hemkommen igen. Jo, förresten så knackade det ju försynt på dörren 9.15, jag satt i trosor i soffan. Smög som en indian och fiskade upp ett par brallor och kunde efter påtagandet öppna. Sålde en hink saltströmming, och kände mig åter igen tagen på sängen ;)

Nu ska jag ta morgonteet, har nyss tagit morgonmedicinen så det dröjer nog ett tag tills jag är mitt viga smidiga jag igen *flinar försmädligt*

Ordentligt te är mycket trevligare än närapå te, som är en sådan där måltid som man genast

glömmer bort igen.

-Nalle Puh-