Jag har pysslat med lite packning, Maken vill ju ha tillskott i form av kläder. Tvättmöjligheterna är ju begränsade.

Hoppas på bättre sömn inatt, har ju varit lite väl aktiv sista tiden och det märks på värken.

Men imorgon får jag ju sova bredvid gubben min, då somnar jag väl före skam kan jag tänka mig.

Nå, nu laddar jag mobilen, kameran, dammsugaren (Maken vill ha ner den lilla handjagaren), min lilledator och iPoden.

Allt laddas, iPoden med bilder på hur det ser ut hemmavid, på tomten och på övervåningen. Jag är ...*host* att Maken brinner av intresse av att se mina projekt i sitt färdiga tillstånd.

Avslutar med några tänkvärda rader...

Här är en övning för att hålla dig i form

Upp.......

Ner.......

Upp......

Ner.......

Och så tar vi andra ögonlocket

;)

Nedan visas katternas klösbräda vid ingången till sovrummet. Tänk på att man måste passera mitt syrum för att komma till sovrummet (vad tänkte jag på?). Hade varit bättre tvärtom. Men när vi flyttade in hade jag inte en tanke på syrum, kunde gott sy i köket tänkte jag. Men det blev lite besvärligt förstås.

Nedan inne i sovrummet

Nedan sovrummet från andra hållet, notera teven..

Sisådärja. Så ser det ut på vår ovanvåning, tänk att jag har brunt i sovrummet, vardagsrum och kök ;) va crazy jag är.

Notera dom låga jäkla dörrarna, ni som inte är så lång som jag ni klarar er, och trots att jag är av underlängd i förhållande till vikten så slår jag skallen om och om igen. Säger väl mer om annat än om längden men strunt i det ;)

Trots att ingen pockat på att få se min reda på övervåningen så har jag bestämt att ni ska få den ynnesten ändå *tamtadaaa*

Först ber jag om ursäkt för den lite skruttiga kvaliten, kanske min älsklingsMake köper mig en ny om jag gullber honom *funderar*

Först ut är en förebild på min värsta garderob, tog bara från dörren för det är så smalt och svårt att visa, garderoben är ju kanske fyra meter lång.

Sen kommer efterbilden. Betänk att vi inte har några övriga förrådsutrymmen. Var snäll med mig *ber*

Lite bättre får man väl ändå lov att säga.

Nedan kommer en efterbild, tog aldrig någon förebild, hade ju så bråttom och började riva ut från denna också. Säcken som står där är sängkläder som ska ut till stugan. Sen är det två sådana galler hyllor på sidorna innehållandes dukar och handdukar..

Nedan är min stryk och tillskärningshörna. Draperiet är sytt av bruna fultyger, men det blev ganska fint ändå. Det som står där lutat mot väggen, grått, det du Mofs, är en kildyna. Den ska få ett överdrag eventually..

Nedan har vi underdelen, två stora lådor innehåller vadd och liknande, den tredje innehåller tygbitar och påbörjade projekt. Dom gröna är färdiga alster, UFO´n och små tygbitar.

Nedan är mitt tygskåp. Randiga och rutiga tyger finns i lådorna, samt div andra sybehör, som band etc..

Notera Homer i sovrummet. Jag försökte ta bort blänket som var av hans reflexögon så han ser blind ut.

Tänkte göra mig fin för Maken. Smörja in fossingarna, hudvård, hårvård, ansning av ögonbryn, färgning av fransar, bikinivaxning, cellulitmassage... Moahahaha.. jag bara skojar ju *himlar med ögonen*

Nej, tar han mig inte naturell så kan det va. En norrbottning fjäskar inte! Jag menar nu inte tar på det sätt ni snuskhumrar tänker er tar *påpekar*

Nå, tänkte ta och smörja in fötterna, inte för hans skull utan för min. Det är så skönt, och för att undvika sprickor och elände, smörja och packa in i påsar. Det är äckligt själva inpackningen men skönt efteråt.

Sen hudvård... jag ska väl tvätta mig kanske. Klart slut.

Överlämnade åt sig själva,

tenderar saker att gå från dåligt till värre.

-Edward Murphy-

Ulrika reflekterar: Som med tanke på dagens bilinbrott i vår lastbil. Den stod för sig själv på en parkering, den kunde inte övervakas alla dygnets minuter...och se vad händer...? jo, från dåligt till värre.. tackar Murphy för den passningen..

jo, några idioter slog sönder rutorna, satte in en mejsel i låset och slog till med en hammare.

Om dom då bara slog in en ruta, men dom har bankat med något verktyg så ramen är alldeles sned, så det är inte bara att sätta in en ny, jäkla idioter..

Intet bättre på Makens humörsfront. Han har ringt polisen och försäkringsbolaget. Förs.bolaget ansåg att dom var så duktiga och populära, Maken ansåg motsatsen. Han sa att vi härmed inte ska ha bilen försäkrad hos dom något mer, dom sa att det är ju ett år som gäller. Inte om jag inte betalar sa Maken irriterat. Ja, är du så missnöjd så, sa hon. Ja va fan kan jag vara, jag betalar 5000 för en försäkring som kostar mig 8500 kr vid minsta skada, är inte det ett jävla ockerpris.??

Nåja, vi blir nog svartlistade av det försäkr.bolaget, tur vi har ett annat till resten av försäkringarna ;)

Det som är jobbigt för mig är att vi är så tajta jag och Maken, han berättar ALLT för mig, alltid. Det är naturligtvis något jag uppskattar, men ibland blir det för mycket båtar, fiske och motorer. Och som idag känner jag att jag har nog med min värk som är klart uttalad idag. Jag känner också ett behov att vara utvilad tills imorgon samtidigt som jag blir galen av att ta det lugnt. Det är ju så himla tradigt.

Men jag ser fram emot morgondagen. Få träffa maken och som sagt mysa under filten med deklarationen. Han ondgjorde sig över den också, nu åker liksom allt på samma bana, va fan har dom med det att göra? Myndigheterna. Vi får nämligen fyra sådana deklarationer varje år, stugans och vårt hus tre tomter. Vi får också på dom två tomter som är obebyggda. Varje år.

Jag har dock en viss nöjdhetskänsla över min röjning uppe, känner mig klar, ok viss städning återstår men jag tänkte städa som vanligt när jag är helt klar. Dammsugning räcker tycker jag. Ska kolla om det blev nåt av bilderna på min skitkamera och isåfall lägger jag ut dom sen.

Ha det gott alla därute.

Och vill passa på att tacka alla som besöker mig här, hade besöksrekord igår på hela 192 personer. Chocken fick jag, men blev glad. Tackar allra ödmjukast. Jag skulle dock kunna bli lite mer glad, tacksam och ödmjuk om jag någongång fick en kommentar av någon av er anonyma, är ju så himla nyfiken *nickar samtyckande*

Nickar samtyckande, vafan är det, klart det är samtyckande det var ju jag som skrev det. Ursäkta mitt ibland vimsiga beteende ;)

Dagen har började rätt bra, trots att fisket ännu inte kommit igång för Maken så var han på hyfsat humör, hade kopplat in AIS´n (julklapp från undertecknad) och den funkade perfekt.

Nästa som hände var att Maken ringde och ville att jag skulle köra sisådär en sju-åtta mil för att hämta några grejer åt honom, som jag skulle ta med imorgon.

Vad säger man? Okilidokeli, sa jag och hoppade (läs sakteligt stapplade) i duschen, tvätta det embarmeligt korta håret som var skitigt av alla produkter från frisören...

Jag hann knappt ut från min renande åtgärd så ringde Maken igen, inte så jävla glad om jag säger så.. Jag fick order om att kolla upp det och det, samt numret till polisen i Sundsvall, någon hade brutit sig in i lastbilen. Maken var rasande och besviken förstås. Fisket går dåligt, eller har ju inte kommit igång ännu, fisken går ju inte efter kalendern utan vattentempen, och så detta jävelskap.

Japp, en ruta sönderslagen, glas överallt, låset uppbrutet, tackar och bockar. Fint med en ytterligare utgift, det tackar vi för.

Jag ringde försäkringsbolaget och fick veta att självrisken är 8560 kr, då räknas allt. !?! Ehh, jaha. Meddelade Maken denna förträffliga nyhet och den emottogs inte väl om jag säger så.

Vafan säger du? Inte fan kan det väl kosta 8500 spänn för en ruta!!??

Jaa, det är inte jag som tagit den här försäkringen svarade jag, och till slut regridierade Maken till sandlådan och replikerade - Får jag numret till dom jävlarna ska jag annulera den satans försäkringen!!

Då fick jag nog. Det är härligt att vara  gift, alltid, inte.

Så samtalet avslutades i vredesmod från bägge parter. Jag körde och hämtade dessa smågrejer (motordetaljer) och körde hem, då såg jag då en nyhet som gladde mig.

Älven har gått!

Jag såg ju på väg dit att båten var väck (i Kalix ställs en liten båt ut på isen på våren, sen startar ett lotteri där man får gissa när älven går dvs när båten passerat en viss punkt) men på hemvägen såg jag hur fort det gick, isflaken forsade förbi.

Kände mig nödgad att sms:a Maken denna nyhet med ett omedelbart samtal som föjld.

Vi är aldrig sura länge, turligt nog ;)

Så nu avvaktar jag hans samtal med försäkringsbolaget, så fortsättning följer..

När du hälsar på en vän och känner för en liten smakbit

 av något, försök att titta längtansfullt i riktning

 mot skafferiet..

-Nalle Puh-