Japp, så har det då äntligen skett. En riktig Utmaning inte påhittad av Mig Själv utan hittad hos Truddelutt

Jag kastar mig ut i etern med att tala om mina sex äckligast maträtter...

*funderar skarpt*

1. Ärtsoppa . Värsta tänkbara äckel jag vet...

2. Japp då har vi Bruna Bönor med äckelfläsk!

3. Isterband... huvvaligen..

4. Leverkaka tror jag det hette, åtminstone med ris och kål och nåt levrigt...bläh! (älskar dock leverbiff!)

5. Siggigt fläsk , ingen direkt maträtt utan jag inkluderar alla rätter med siggigt och senigt kött..

6. Sushi.... har förvisso aldrig stoppat något sushi-aktigt i munnen, men se rå fisk...huvva (äter annars fisk fem dar i veckan men aldrig rå dallrig fisk...urk)

Japp. Nu har jag fått en ny Utmaning från Mig själv , alltså Ulrika, igen och som jag glatt svarar på, på mitt eget orappa vis (rapp i käften har man ju hört men finns orapp? nåja, om inte så får jag väl vara först på att vara orapp iaf ;))

Har du något husdjur? Japp, två katter.

Och den ena heter Homer, är det inte så? ....eeh, hur vet du det?

Jaha, den andra heter möjligtvis inte Allis?  asså, nu börjar det bli otäckt, hur kan du veta det? Är du någon jag känner eller?

Har du haft hund någongång?  Jaa, för länge sen hade jag en dvärgpudel..

Som hette Charlie, var det inte så?  Alltså, nu får du förklara dig, hur kan du veta vad min hund hette, han har ju dessutom varit död i över tjugo år...?

Du bor i en by va utanför en mindre ort, uppe längs norrbottenskusten?  VA FAN SÄGER DU? hur kan du veta det? nu ringer jag till polisen, för det här är bara så otäckt!

Du tänker ringa 112 alltså?    Alltså hur kan du veta allt detta?

För du är ju jag, eller rättare sagt jag är ju du!

Sensmoralen lyder. Man vet aldrig vem som döljer sig bakom en blogg på nätet. Det kan vara du, eller varför inte jag, precis som det kan vara någon helt annan, kanske en helt okänd eller så är det en helt känd en som döljer sig vid tangenterna,.... *flinar både illmarigt OCH förvirrat*

Nattinatti...!

Det florerar just nu en massa olika sorters Utmaningar på alla bloggar. Man utmanar varandra genom att be den utmanade svara på diverse frågor.

Men ingen har någonsin utmanat Mig! Never ever.

Så därför Utmanar jag härmed Mig Själv..

Utmanad av Mig Själv alltså Ulrika!

Var sitter du just nu? Här, på stolen.

Vad gör du? Svarar på min utmaning förstås...

Följer du någon blogg? Javisst. Många. Framför allt min egen...

Är du ärlig när du bloggar? Ja, tyvärr! Allt är sant.

Vad tycker du om alla kommentarer du får? Jag gillade då den jag har fått ;)

Hur många kommentarer har du fått? En *ler lite stolt*

Hur många länkar har du på din blogg? Inte en enda! Har försökt lägga till länkar men fattar ej hur man gör. Hur jag än gör så syns inget på bloggen. Tror det beror på att endast VIP-bloggare kan länka vidare, kanske när man får mer än två besökare dagligen så kan länkfunktionen bli tillgänglig *snyftar nästan*

Fast det finns många jag skulle vilja länka till faktiskt... *suckar uppgivet*

Vilka hobbysar har du? Tja, quiltning, bita på naglarna, vara perfekt i allt jag gör, pedanteri, stugan och vila middag.

Har du stor familj/släkt? Mja. Maken, två katter och ingen mer...

Vad gillar du för sorts mat? Husmanskost. Palt. Leverbiff. Grillat. Godis. Chips. Eller räknas dom två sista som mat?? *funderar skarpt*

Tycker du om din vikt? Jo, den är perfekt, det är bara det att jag inte är 2,25 cm lång, så jag sluter mig till den stora skara som lider av underlängd!

Är nu Utmaningen slut? Japp.!

Nej, en fråga till. Vad gillar du helst för typ av bloggar? Antingen ska dom vara lite fyndiga, skrivna med glimten i ögat så att man får sitta och dumflina eller så ska dom vara "djupa". Alltså en blogg som inte är som min...

Dåså, då får jag tacka för att du svarat på denna "Utmaning"! Eller bara en fråga till. Tycker du att du har fått fram det du velat säga med med tanke på typen av dessa spontana frågor? Nej. Absolut inte! *flinar käckt och  lite illmarigt*

Tror du att dessa frågor är varsamt och med en tanke bakom utvalda? Nej, jag känner med hjälp av min fantastiska intuition att med största säkerhet har frågorna hittats på efterhand, på ungefär fem minuter...

*har ett fortsatt illmarigt uttryck i det runda ansiktet*

Nej, detta är inte en parodi på alla Utmaningar jag läst på bloggarna. Jag har älskat att läsa alla dessa så himla finurligt svarade svar.. Och har också genom dom kunnat hitta nya bloggare som har trevliga bloggar att läsa.. Detta med länkningen är ju också fiffig och det är sant allt jag skriver och dessutom är det sant att jag absolut inte kan lägga till länkar på min blogg så dom syns.

Men jag har accepterat min teknologiska begränsning, eller är det tekniska jag menar? Skit samma, är datoriskt analfabet. Maken är min support, alltid, även inom fler områden än den datoriska världen.. ;)

Genom läsning av diverse bloggar har jag dessutom insett att jag i mångt och mycket är en himla trist och ointressant person. Alla dessa fiffiga ideer folk har, och kommentarer.. Jag kommer alltid på helt fantastiska kommentarer långt efteråt :)

Och då är det ju liksom lite försent för att göra folk häpna över min slagfärdighet..... inget Parlamentet för mig inte.. *nu nästan garvar jag..* snacka om tragisk tv iså fall....

Idag har jag inte gjort ett dyft. Jo, jag har ringt mig "sjuk" vilket låter lite märkligt eftersom jag ju är sjukpensionär. Men nu är jag sjukare än vanligt ;). Nej, är bara så himla trött. Det är så himla jobbigt att gå var eviga dag som en zoombie, varje stund längtar jag till att få gå och sova, morgon som kväll. Nu när det dessutom är så jäkla kallt så gör det ju inte värken lättare att bära precis.

Så idag har jag ringt till mina kursdeltagare om att morgondagens kurs är inställd. Det känns jätteskönt, även om det är jätteroligt att träffa alla men just nu är jag så trött att jag inte orkar. Så dagen har jag ägnat till att bläddra i min nya bok inom symaskinbroderi, blivit inspirerad, suttit med en pläd omkring mig och bara varit. Otroligt skönt.

Och imorgon tänkte jag göra samma sak. Bara vara.. många tror nog att sjukpensionärer har ett ganska skönt liv, och det har nog många men livet är inte alltid så lätt, inte för någon. Och jag minns när jag jobbade heltid, var alltid i farten, tusen saker på en gång osv, men nu är varje sak som ska/bör göras ett nästan oöverstigligt hinder, och ibland vill jag bara dra ett täcke över huvudet och sova i flera dygn.. men även om det gick så skulle det ju inte hjälpa..suck...åter suck...

Jag hatar Fibron!

Försöker dock se det positiva i tillvaron.

Men Ibland är det svårt.

Mycket svårt.

Inte så att jag är deprimerad, det är en hemsk sjukdom och jag vill inte förringa den genom att säga att jag är deppad för det är jag inte, jag är "bara" lite låg i energi, trött , slut och less.

så är det bara!

Less.

Japp, vad finns det mer att tillägga? Inget just nu iaf...

Nattinatti....

Ni vet hur det är när måstena väller över en? Då blundar jag! Vill inte! Vill inte!

Jag har endel måsten som jag förvisso haft rätt länge men lyckats blunda för, men som nu liksom TRÄNGER sig över mig.

T.ex sortera ut fula kläder från vår klädbyrå. Nu ryms inget mer, så det hamnar liksom på lite udda ställen, stolar, i påsar, alltså mest framme, lätt synligt från alla synvinklar.

Ett annat måste är ju bokföringen, som jag sköter, för Makens fiskeföretag. Japp, inte så himla jobbigt iofs men ändå så där lite trist som gör att jag skjuter upp det och nu närmar sig dagen då vår revisor ska komma, och då MÅSTE det ju vara klart.

Nästa måste gäller sömnaden. Jag leder ju en kurs i lappteknik och då syr flera en kursväska, lite fiffig med alla sina fack och skrymslen, men det vore ju bra om kursledaren sytt en först, innan deltagarna. Inte för att det i sig är ett måste, jag kan ju bara guida dom, jag kan ju inte ha sytt ALLT som finns att sy i världen.. men jag har ju material, tyg och allt som behövs och ffa ett behov av den.

Men nu kommer kruxet. Orken. Jag vet att jag tjatar om det, men det är ett stort hinder i min vardag. Enormt. När det hela (och då menar jag absolut hela) dagen känns som om det var kl.23 på kvällen då känns det tungt.

Sen har jag ju värken att brottas med.

Någon timma som är någorlunda lättlevd om dagen ska rymma så mycket. Hushållet ska skötas så pass att skadedjuren håller sig på mattan, sen har vi ju allt roligt som jag vill göra.... ojoj... och suck...

Så idag började jag dagen rätt motiverad.

Tänkte ta klädbyrån som är ett ständigt irritationsmoment. Sen tänkte jag sy en timme, först köksgardinen som kanske tar en kvart, sen tänkte jag sy på kursväskan..

Men...

Tja, jag kan säga att Perculatorns inre detaljer skiner som nya! Maken klagade över kaffet imorse, som han kokade märk väl, och jag tänkte ju mitt... som perculatorn ser ut så är jag inte förvånad.

Jag använde mig av en tandborste, maskindisk och skrubbning.

När Maken kom hem så viftade jag triumferande med det svarta vattnet som detaljerna legat i.. Och det var sista omgången vatten utropade jag som i Triumf!!

Så nu har jag kokat kaffe två gånger och satt på den omgång som ska kunna drickas med välbehag.

Se där en förmiddag väl spenderad!

Och nu har jag kokat vatten i vår nya micro, Maken kom hem efter att ha köpt den till ett riktigt vettigt pris.. En sån där Whirlpool som är gjord för hörnplacering. Himla fiffigt, den tar jättelite plats, yippii.. den är jättefin. Och fungerar också.. lycka...

Nu har jag bloggat, pillat ut smuts ur perculatordetaljer så vad är nu kvar att göra??

Jo, koka en kopp te och sätta mig med en ny quiltbok och invänta vilostunden! ;)

Allt annat finns ju kvar till morgondagen.

Gardinerna finns ju kvar imorgon, och kursväskan likaså.. hehehe.....*skrattar med en hysterisk underton*

Dagens baktips.... *nynnar glatt på egenpåhittad signatur*

En helt vanlig jävla kaka

Ingredienser:

1 st ägghelvete

1 dl kakao

Så lite smör som möjligt

Socker, ganska mycket, eller ta hur lite du vill!

Ingen jävla mandel i alla fall

2,5 dl bakpulver

1 pkt fula russin

Någon dl allergi nötter

Fyllning:

1 dl vanligt vaniljsocker

1 melon eller något annat melonliknande

Sprit

Gör så här:

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med en elvisp i en kvart.

Grädda direkt i skålen.

Skit i att smöra och bröa.

Kakhelvetet fastnar ändå.

Dunka ut skiten på matbordet om du kan.

Garnera med krossad melon och sprit.

Det spelar ingen roll....skit i det då!

Släng ut matbordet genom fönstret.

DRICK UPP SPRITEN!

Lycka Till! *ler djävulskt*

Jag är medveten om att detta recept finns överallt på nätet, inte min skapelse alltså. Upphovsrätt okänd. Vill inte på något sätt påstå att jag själv uppfunnit receptet, är inte nån "pirat" ;)*ler skälmskt*

Japp, du som kanske undrade, (någon av alla mina läsare ;)), någon som kanske vill veta hur det stora Biscottibaket som utfördes under många svordomar igår avlöpte?

Yes. Me like. Dom blev jättegoda, ett par slank ner av bara farten. Så nu vet jag att det bara är att dänga ner klet på en plåt så kan jag mumsa sen!

Sen att jag nu på morgonen fick skrapa klet från köksbänken, dörrar och handtag är en annan mer tragisk historia. Ej lämplig för känsliga öron här..

Igår var jag ju för upprörd för att orka städa upp så idag med en stooor kropp fylld av energi så tog jag itu med dagens uppgift.

Nu ska jag sätta mig med en god kopp te och bläddra i några quiltböcker för att vänta och se om lusten att sy väller in över min stooora kropp dränerad av morgonens känsla av energi... *sitter halvt sovande och flinar dumt*

Så här jäkla kokande arg var det längesen jag var. Jag skrek, grät och vrålade. Över vad frågar kanske den undrande.

Jo, jag fick lov av Maken att slippa träningen för den förtjusande äran att baka Biscotti.

Varför i helvete har vi tagit upp den italienska (eller va f-n det nu är för ursprungsland) traditionen här???

För att det är gott kanske? jo, tjena!

Ett satans klibb är vad det var.

Så hips vips gick slickepotten av medans jag försökte kara av mina händer och fingrar för att kunna greppa mjölmåttet..

Till slut var jag så himla arg att jag vrålade diverse svordomar vilka några är upptagna i detta inlägg.

Maken ropade uppifrån vad som hänt men fick inte svar. Jag var för arg.

Denna fråga var så inih-vete dum att jag inte ansåg den berättigad ens.

Jag hade hellre cyklat två mil!

Fast jag är stolt när jag orkar 6 km med mitt vänstra ben som krånglar, så hade jag glatt cyklat utan knot 14 km till!

Och jag hade gärna varit en fluga på väggen om rollerna var ombytta och sett när Maken stod där handfallen med deg på händerna och som ett frågetecken om var vi har våra redskap!!!

Hade det varit tvärtom hade jag fått springa ner och handräcka honom det han behövde.

Men jag fick kleta ner hela köket i min jakt efter fiffiga kletbortagarredskap.

Det hamnade på golvet så jag trampade in nåt klet på tofflan, jamena, tofflan...suck..

Vad gjorde jag då? Jo, jag slet fram en slags plastmojäng, dängde kletet på plåten, petade kletet i någon slags rad. Hällde lite ägg på som jag viftade ut med penseln, och dängde in plåtjäveln i ugnen.

Nu har jag lugnat mig och Maken sitter och flinar i soffan, men inte utan att ha avfyrat kommentarer i stil med att Jag (läs Maken) får ju aldrig bli så där arg utan att du blir ännu argare...*morrar*

Så nu ska jag se om Maken kan kolla matberedaren. Som grädde på moset började den hacka och lukta bränt.. Mandeln blev väl en för svår nöt för den att knäcka.....*mohahaaa* *himlar liksom hysteriskt lustigt med ögonen*

Så nu har vi väl den utgiften också. Tar det aldrig slut?