Satt häromdagen igen och sorterade bilder. Här kommer två av dom. När våra katter var små. Som föräldrar som visar upp sina små telningar visar jag upp mina små .. just  det... telningar ;)

Helledudanemej så söta dom var.. Nu börjar det hänga lite här och där men dom är desto kärare nu..

Undrar om det är samma med mig?

Kanske inte ska fördjupa mig i det just nu.

Däremot ska jag leta fram några bilder från min barndom, jag har sett hos några bloggare hur dom sett ut som barn och det är rätt kul. Då kan man ju inbilla sig resten, föråldringen som skett, hehe..

Fast jag är ju nästan helt lik mig själv som tjugoåring, inte mycket har skett *visslar oskyldigt*

Annars har jag ju sett förfallet som alla andra har råkat ut för, tjugo år på dom ser förfärligt gammalt ut. Men som sagt på mig har åren inte satt något spår alls. Eller spår och spår. Jag ser då rakt inte ut som en 40-åring.

Nej, snarare som 90 *suckar*

;)

Har idag varit på vift. Har åkt till grannstaden för att besöka Swedol, Makens Mekka, samt Jysk, inte mitt Mekka men ganska bra ändå.

Vi införskaffade ett bord med fyra stolar till personalrummet i fiskberedningen. Mörkt brunbetsat, skitsnyggt. Och idag fick rummet en matta och lite bilder på väggarna. Ganska snyggt om jag får säga det själv.

Och otroligt mycket härligt att slippa springet in till oss för toabesök och diverse under fisket. Och skönt för dom att slippa behöva Våldgästa oss för toabehov.

Så skönt för alla parter.

När fisket pågår så är man så himla slut i kropp och själ, då är det skönt att slippa tänka på hur det ser ut i vårt eget badrum, jag städar när vi har uppehåll, och hör sen!

Hur himla kul är det för en kvinna att ha folk vandrandes till ens toa när det är totalt kaos i hela huset och toan i synnerhet?

Inte kul alls kan jag tillägga.

Men nu är det fint därute. Ett tvättställ behöver vi, vi har ett men det är så stort att vi i så fall måste ställa toan snett, och det är både opraktiskt och skitfult.

Nu har vi hittat ett jättesmalt tvättställ för rätt hygglig penning så då är det fixat.

Nu har vår personal pentry, mikro (köpte ny in till oss så får dom ta den gamla hehe) och toa. Voila! Klart och betalt.

Sen så köpte jag lite nya kuddar, ej dun/fjäder och risk för djurplågerianskaffat, utan några fiberkuddar. I stugan har vi några skitkuddar och jag vill helst slippa ta dom hemifrån. Sen vill vi ju ha myskuddar i sofforna också.

För ett par år sen tog ju Maken fel på skräp och ickeskräp och kastade våra sängkläder inkl. madrasser från stugan. Vi tog hem dom för tvättning men se det glömde han. När jag skulle ha det var det borta. Ganska harmeligt och ack så jäkla onödigt och dyrt dessutom.

Detta påminde jag honom om idag!

Tyckte det var dags att ta ner honom på jorden lite, han klagade nämligen på det enligt honom tveksamma behovet att JUST NU köpa fler kuddar.

Därför kände jag mig nödgad att påminna honom om han kostsamma misstag. Igen.

Turligt nog så kom han just då inte att tänka på när jag eldade upp vår nya mikro som jag fick av pappa. Det sista jag fick av pappa ett par veckor innan han dog var denna mikro.

Och så skulle jag göra knäck.

Började glatt på vanliga sättet, i med ingredienserna i den stora skålen som användes för just detta ändamål. Vred på mikron på några minuter. Som vanligt alltså. Inget konstigt alls.

Fick dåligt i magen akut och uppsökte toan. Så hörde jag mikron plinga och tänkte att det var ju ok, jag rör om och kör vidare när jag är klar..

Jo, tjena!

När jag kom ut så var det rök överallt. I mikron stod skålen med brinnande materia i. Sockret hade bränt fast och börjat brinna.

Jag tog skålen med dubbla grytvantar och kastade ut eländet genom ytterdörren, det var nyårsafton 2002. Skålen sjönk över en meter ner i drivan.

Det var -32 grader och jag skulle försöka vädra.

Jo, tjena igen!

Efter två sekunder förfrös man tårna, så jag fick försöka korsdrag-metoden i perioder. Sen skurade jag mikron trettisex gånger utan att lukten försvann. Vi ställde den i kallförrådet men efter några månader fanns lukten kvar *sucka*

F´låt Pappa. Att jag var så ovarsam med mikron. Jag tog dock mitt ansvar och skämdes när jag var tvungen att köpa en ny *skakar skamset på huvudet*

Efter detta har en mikro till inhandlats. Och nu senast denna fiffiga hörnmikro som vi köpte för några veckor sen. Perfekt. Och hellre köpa nytt till oss själva än till personalrummet *skakar harmset på huvudet och nickar sen glatt*

Eller hur?

;)

Sommartid? I rest my case

Är det sommartid vi ser på bilden ovanför? nej, inte alls. Det är ren jäkla vinter!

Igår körde Maken isvägen mot Baskeri och då passade jag på att beställa en vacker bild över läget häruppe till gårdags dato.

Solen sken och det var mycket folk ute. Bl.a två typ paraglidare, som åkte skidor med fallskärm. Rätt fräckt.

På väg hem, kanske?

Låångt därborta är den andra i luften. Ni ser det nog inte men tro mig på mitt ord. Ganska bekvämt att kunna köra till grannbyn tvärs över isen. Det tar nu fem minuter annars 25.

Fridens!

;)

Fanfar! *tar emot folkets jubel*

Jo, det är sant. Har faktiskt sytt lite. En ny kökslöpare, som snabbt avancerade till en vardagsrumsbordslöpar *pust*

Samt att jag sytt en fyrkantig duk i samma stuk till vardagsrummet som nu avancerade till köksduk.

Jo, det är faktiskt sant.

Här kommer beviset.

Jag är mycket nöjd. Ni får väl kisa lite så ser ni det fantastiska resultatet. UlrikaSyr är numera officiellt sant.

Japp, nog om det. Ville bara ha en bild av något sytt att sen referera till om någon undrar om namnet.

Fridens!

;)

Hur i hela fridens får man in en youtubefilm här?? jag blir galen.

Har försökt få in ett klipp men det kommer bara en länk.

Ni som kan, snälla hjälp mig.

Annars blir det psyket för mig. Jag lovar.

Eller psyket och psyket. Det var väl lite av en överdrift, jag vet.

Men. Jag slipper bli galen, det är ju en positiv effekt som håller mig FRÅN vansinnets rand.

Och, inte alls överdrivet så blir Maken extra glad om jag får hjälp av någon som redan vet och inte att det blir han som får forska i fenomenet.

Han är teknikfientlig just nu. Nästan teknikterrrorist.

Snart iaf.

Hjälp!

Kom att tänka på en sak. När man ska kommentera en blogg här, eller sin egen så ska man ju fylla i en given kod. Detta för att få en glad gubbe till höger om koden.

Varför är det i regel z, x, c med i koden? Ofta alla tre men oftast någon av bokstäverna. Är dom svåra? Måste tungan hållas ordentligt i munnen för att inte skriva fel? Tror kodmakarna att vi annars sitter och hänger med tungan ute och skriver lite hipp som happ?

Detta tål att grunnas över. Eller.. nu slog fasan ner i mig. Är det bara JAG som har sådana mysko bokstäver i MINA koder?

zxnm

xcmn

uxcd

zxcv

njhz (där är z igen..)

Himla märkligt.

Däremot märkte jag en lite återigen mysko grej eller åtminstone lite knepig grej när jag skulle kommentera Truddelutts resa.

Då stod det. Och jag ljuger inte. Eeh *host* åtminstone inte just i skrivande stund, jag ljuger ju ibland måste jag ju vara ärlig om. Eller var jag nu ärlig? Jag sa ju just att jag ibland ljuger.

Skit i det nu. Det är en annan fråga.

Jo, när jag skulle kommentera hennes inlägg ang. resan så var koden

rest

Va. Är det något färdigt system av kodord? Jag kanske anses som en märklig person och får därför suspekta koder? Medans ett inlägg med ett kodord a la resa får en rese-betonat kodord?

Tja. Hur det än är med den saken. Anonyma BloggMissbrukare bör ta tag i saken. Eller har dom redan gjord det? Är det därför jag får så knepiga kodord? Är det för att försvåra för bloggare att skriva kommentarer och logga in? Så att avvänjningen blir lättare?

Nu är jag förvirrad.

Snälla ABM, hjälp mig.

Jag är inte reda att sluta blogga just nu. I den fas i livet jag är så kräver jag min dagliga bloggdos, både vad gäller min blogg och andras.

Allmännt upprop alltså.

Har ni andra också z,x,c-relaterade kodord? Snälla hjälp!

Fridens!

;)

Jag och Maken är lika sjuka. Humormässigt alltså. Vilken tur jag haft som hittat en sådan man att leva med, snacka om att underlätta i vardagen.

Vi resonerar med våra katter.

Maken brukar t.ex mitt under en nyhetssändning säga åt ena katten..

- Homer vet inte vad inflation är för nånting..

Och då svarar jag

- Homer tror han vet men han är inte riktigt säker.

Då gapskrattar vi alltid.

Eller.

- Allis bryr sig inte om att det är lågkonjunktur. Hon vet inte ens vad det är, säger den ene

- Joo, nog vet Allis exakt vad lågkonjunktur är. Men hon skiter helt enkelt i det, svarar den andra.

Sen hör jag ofta Maken gulla med Homer när han ligger bakom datorskärmen. Alltså det är Homer, katten, som ligger bakom skärmen, inte Maken. Han får inte plats. Homer är ganska stor men han rymms eftersom han ligger PÅ två modem som ligger där. Han flyter liksom ut och väller ut över bägge hårda och kantiga modemen.

När Maken sitter och surfar så brukar han helt plötsligt börja resonera med katten.

Han tar på sig lenrösten och gullar så det står härliga till. Homer var väldigt rädd för Maken tills för ett tag sen. Maken sa upp sig och blev väldigt mycket hemma och då blev han helt plötsligt mindre skrämmande.

Förut så sprang Homer som en galning upp från sin liggplats bakom skärmen, i panik rusade han iväg så pennor och diverse papper virvlade runt i vinddraget.

Nu ligger Homer lugnt kvar. Han ligger på sina hårda men varma modem och mojjar sig. Maken pjoskar med honom och pillar tass med honom. Homer myser.

När vi hade datorhaveri för några veckor sen var det annat ljud i skällan. Nu varnar jag känsliga läsare för diverse otäcka inslag i citatet *höjer varningens finger*

-Helvetes kattjävlar!.

Se hur fan det är med katthår i stora jävla tussar överallt. Det är ju fanimej hår ÖVERALLT.

Nu är det satans färdigt för katterna att ligga och lösa hår kring datorn. Det är ju fan deras fel allting!! Du ser ju att datorjäveln för fan nästan började brinna pga katternas jävla håravfall!!!

Jag försökte medla. Jag tar på mig Förståndets röst och försöker resonera med furien. Teknikproblem har den effekten på Maken. Rosenraseri och efterföljande muttringar som håller i sig i dagar...

- Men då måste du täcka för området där bakom. Bygga något skydd så dom inte tar sig dit. Dom har ju fått ligga där förut och dom fattar ju inte att dom inte längre får....

- Jamen, inte fan ska man väl måsta bygga ett jävla plank! katterna har inget där att göra!!!.

Sagt och gjort. "Planket" blev en liten paniklösning i form av en kartonbit.

En halvtimme senare fann vi Allis balanserande på kartongen, hon försökte ligga fast hon lutade kraftigt.

Homer försökte gräva sig in under kartongen och på så sätt komma in till modemen.

Maken var benhård.

Hur gick det då senare?

Jo, detta funkade i ungefär en dag. Sen hörde jag gullandet igen från datorrummet.

- Men nog vill väl Homer ligga på modemen? Joo, pappa förstår, vänta så ska jag ta bort kartongen...

Sådär, är det så skönt att ligga på modemen? Jo, du som är så datorintresserad.

Nog är det så skönt att surfa igen, Homer. Visst är det?

Tjoflöjt. Nu ligger katterna slaviskt bredvid varandra bakom datorn. Katthåren färgar omgivningen gråbrun. Homer ligger och kvider därbakom, drömmer fantastiska drömmar.

Mysliv.

Maken har s.k finnhumör också. På faderssidan har Maken finskt påbrå även om han alltid starkt förnekar detta faktum. Han är minsann född i Sverige!  Maken och hans bror kan inte ett ord finska. Pappan tyckte att bor man i Sverige så pratar man svenska. Mamman var från Småland, och pratade således svenska.

Häruppe är det ju nära till Finland. Väldigt många kan också finska. Kan ju vara bra att kunna kan man tycka? Nej, svarar Maken. Är man i Sverige så pratar man svenska. Punkt slut.

Fast han tillägger att när Pappan bänglade (fick problem) då svors det på.......... just finska. Inget är så befriande som att svära ordentligt på finska. Det ger liksom mer tyngd ansåg Pappan.

Men min Make svär på svenska.

Det gör jag med.

Det är fult med svordomar.

Men skönt ibland.

Och effektivt.

Men icke desto mindre fult.

Ska skärpa mig från och med NU.

Fridens!

;)

Idag har vi varit till storstan.

Eller storstad och storstad. Vi var till grannstadens handelsområde utanför stan och shopade.

Jag fyndade gummitutor för fingrarna, sedelbläddrare ni vet, vet inte namnet. Vad gör jag då med dom? Tja, jag kan säga vad jag INTE gör. Räknar sedlar gör jag inte!

Jag använder dom som fingerborgar. När jag handsyr så är dom fiffiga. 4,90 för 10 st. Fynd va? Förutom att jag fick köpa två förpackningar för att jag inte visste vilka som passade bäst i storlek. Fast för en femma så bryr jag mig inte. Bryr mig tyvärr inte om större summor heller. Och inte Maken heller. Inte så himla bra alltid.

Var på Quilterian också, en butik för quiltare, massor med tyger och tillbehör. Inte så mycket för tygerna, jag har några själv *host* utan mer för att kolla läget. Fyndade iaf två små tygbuntar med Japanska tyger som jag älskar, och en trådrulle. Så inga stora pengar rök där.

Maken brände lite money på skruvar och lite småjox till båten, totalt onödigt alltså ;)

Medans jag fyndade DVD-skivor till att bränna..* eh host* ... data på. Ni vet säkerhetskopiera *host* firmadata etc.. Inga hemladdade filmer här inte. Jag är laglydig. Oftast. Det har hänt att en film råkat halka med någongång, men inte mer än så. '

Som i de flesta hem alltså.

Lite tejp och dant åkte också med i kassen... tjoflöjt va kul det är att handla småstrunt...

Och va kul för er att höra om..

Jag hade lite fördomar om bloggare för nåt år sen. Jag är sen i det mesta. När folk började ha panelgardiner suckade jag över dumheten att hänga tarmar i fönstren. Sen några år senare, strax innan det blev ute så fastnade jag..

Så med bloggandet kunde jag först inte fatta att folk inte har annat för sig än att sitta och beskriva sina dagar. Intressant? NOT..

;)

Och nu är jag här.. Det är aldrig för sent att ge upp!

Men för något år sen gick jag ut och kollade på någon blogg, typ proffsbloggare på 17 år.

Typinlägget var...

"Idag var jag på stan, typ bah, fan skitsnygg kajal av märke xcxcxzxzx för 39 kr, och ett läppglans typ jäkla bah för typp 28 kr på Bauhaus likn.. osv.. Och igår alltså så typ var Kalle här förbi å ja ba typ ......

Eeh, tänkte för mig själv att har du fan inget annat för dig än att skriva om dina futtiga händelser?

*skrattar för mig själv*  Nu sitter jag här framför datorn och beskriver min Luletripp och att jag köpte typ tejp, saxar och typ tyg alltså..  *kniper inne den skrattpåtvingade snara kisspausen*

Och jag började blogga bara för att testa lite. Några dar kanske. Och nu är det som ett gift. Jag skriver mer för mig själv, tänker inte så mycket på hur det ska uppfattas, skriver om roliga saker och om mina tyngre.. men sen... jag är ju fan fast i att kolla alla favvobloggarna. Inte en gång per dag utan FLERA..

Hur fast är man då?

Finns ABM? Anonyma Bloggmissbrukare? Isåfall undrar jag om någon ängel vill tala om deras journummer

;)

Fridens!