Ja, ni må tro att Maken blev paff när jag visade mej naken i all min prakt med mina nya bröst, stående i vardagsrummet med nyskaffade pigga uppnosiga bröst..

Eller han kunde ha haft en paff min.

Men idag så har vi haft besök av revisorn och jag tyckte inte han skulle invigas i våra galenheter. Jag får lov att vänta till ett annat tillfälle.

Vi brukar göra sådana idiotiska saker. Helt plötsligt när Maken ska fara till t.ex stan eller till båten för koll, så kan jag dra upp bh´n och visa mina *host* tjusiga behag när jag ska vinka av honom.

Och då få se hans paffa min när han råkar kasta en blick mot mig och så har jag gått från sedesamt klädd till halvnäck från ena stunden till nästa är verkligen befriande *skrattar glatt*

Han är lika illa han. Ibland så kan vi prata om något absolut osexigt, t.ex vår ekonomi eller världshändelser under nyheterna och jag råkar kasta ett öga mot honom. Gissa vad jag får se? ;)

Precis. Jo, en karl med byxorna nere. Med ett djävulskt flin över hela fejset *ler i mjugg*

Vi väntar med fasa på tillfället då någon råka kommer på oss, att någon av oss inte märker att det står någon annan där.... *hemskt generad bara av tanken*

Skulle vara så hemskt så. Måste sluta med sådana påhitt. Fast det är ju rätt befriande med skratten som alltid kommer när vi gör sådana saker mot varandra. Naturligtvis så skärper vi ju oss mesta tiden, och tid med andra  *ser vuxet sträng ut* och sköter oss oklanderligt.

Ändå så råkade vi när vi skulle demonstrera fiffigheten med bildvisning på stoooora tv´n, med hjälp av en dvd för några år sen, visa mig när jag solade toppless i båten. Vinkeln jag låg i, samt närheten av modellen på extremt stor tvskärm så såg det så jäkligt ut. Överviktig och halv naken modell, visar sig i all sin över hela rutan. Det sa bara pang. Vi satt först förstenade, jag hade inte ens en aning om att bilden fanns, Maken hade bara tagit en mapp från datorn utan att kolla bilderna, det var ju bara för demonstrationen, så han tog även med obearbetade bilder.

När bilden kom upp så satt vi först båda två som statyer, sen blev det en jäkla fart och vi försökte förtvivlat bläddra fram till nästa bild, men inget funkade.

Då slängde Maken sig mot tv´n och slog av den på knappen.

Panik är ordet. Och ändå var det ju rätt normala bilder. Inget porr alltså.

Men ändå en känsla av grov panik ;)

Annars lär det väl bli budgetvarianten av bröstlyft för mig. Tejpa upp bröstvårtan och dra runt halsen till nästa vårta.

Fast det ska till att vara stadig tejp, kanske silvertejp, för att det ska hålla hela dan.

Sen är ju bh´n inte att förakta. Det är ju mest i naket läge som själva förfallet syns.

Tur är ju det.

Tack och Lov *pustar ut*

Nog om detta.

Nattinatti!

Fridens!

;)

Har idag fått endel gjort. Fått ungdomligare bröst, eller kanske inte ;) , och sen har jag besökt bloggar och nu väntar jag på revisorn. Men först ut var boobjobbet!

Har denna dag gjort mammografi för första gången. Det gjorde inte lika ont som jag väntade mig.

Men kul var det inte!

Jo, kul på så sätt att min mammograf (hon som utförde själva brösttillplattningen) var en himla kul typ. Vi skrattade som fjortisar när jag beskrev mina bröst och min önskan om en tjusig bröstoperation.

Jag informerade henne om att jag inte var intresserad av att få toppiga bröst, eller stora hårda klot som gav en perfekt hylla, utan jag hade mer blygsam smak.

Två bröst som åtminstone var lika stora. Sånt pratar man inte om. Att vi kvinnor ofta har olika stora bröst, och att det kan skilja en hel del, visserligen som inte syns när man ståtar med en hyfsad bysthållare, men som syns när man näckar..

Jag menar, bara dra ihop och skär bort det lösa, ta bort lite från det större och lägg in i det mindre, höj bröstvårtorna ovanför midjenivån och vips, en ny kvinna med visserligen hängiga 40-årsbröst men ändå lite fräschare.

Sen gick vi vidare och diskuterade dessa plastikoperationer som visas på tv. Där sugs det och skärs, flyttas och stramas till den milda grad att dom ser ut som jäkla miffon där dom står och strålar i vad dom tror är höjden av skönhet.

Vi skrattade så tårarna rann, insåg att Landstinget inte skulle klara av dom omfattande operationer som skulle behövas för att få mig att se ung och snygg ut. Det fanns inte heller plats. Vi var ju för guds skull i en buss.

Sen informerade andra mammografen att sådana jobb gjorde dom svart.

Sen fanns ju budgetvarianten. Ta en tjusig tejp och tejpa ovanför ena bröstvårtan och dra tejpen runt nacken och strama till ovanför andra bröstvårtan. Voila!

Då (kanske) kan bröstvårtorna sitta på den plats som dom ska vara enligt plastikkirurgerna *suckar drömmande*

Så nu återstår bara att visa Maken.

Tror han kommer att bli alldeles till sig i trasorna. Jag menar, en ung toppig brutta i bara mässingen ståendes i vardagsrummet, vem kan väl undvika att bli till sig då?

Jag bara frågar?

Vi får väl se. Fortsättning följer...

;)

Här kommer citat från Yttermera, jag gillar vissa "artiklar" som man kan hitta där. Denna kommer från IT-fliken, och är ett utdrag från ett IT-proffs försök att förklara Chattens magiska värld för en totalt internetnovis...

Läs hela här

Fråga: Vad pratar folk om i chatrum?
Svar: De flesta samtal i chatrum rör det fascinerande ämnet om vem som gör entré och vem som gör sorti i chatrummet. Ett annat, men minst lika fascinerande ämne, är det om varifrån folk kommer. Det händer även att finniga och hormonstinna trettonåriga pojkar vill prata snusk med kvinnor. För att ge dig en aning om hur spännande ett samtal kan vara, visar vi nedan en rekonstruktion av ett typiskt samtal i ett chatrum. När vi kommer in i handlingen har precis LillStrumpa gjort entré.

LillStrumpa: Hej allihopa
Willeponken: Hej LillStrumpa
Tummen: Hej Lill
Rentook: Hej L
Lillstrumpa: Vad händer här?
Tummen: Inte mycket
Rentok: Rätt lugnt

(Lång paus)

Willeponken: Någon här som kommer från Gränna?
Lillstrumpa: Nej
Tummen: Nepp
Rentok: Ledsen

(Lång paus)

UndulatBengt: Hej allihopa
Tummen: Hej UndulatBengt
Rentok: Hej Undulat
Lillstrumpa: Hej UB
Willeponken: Hej U
UndulatBengt: Vad händer här?
Lillstrumpa: De e lite slött
Tummen: Samma gamla vanliga
Rentok: Rätt lugnt
Jonas324665: LillStrumpa, ta av dina trosor
Lillstrumpa: OK, men jag är en kille

(Lång paus)

Willeponken: UndulatBengt, kommer du ifrån Gränna?
UndulatBengt: Nepp
Rentook: Nej, nu måste jag dra
Tummen: Ha're, Rentook
Lillstrumpa: Ta't lugnt Renmannen
Willeponken: Synes Renis
UndulatBengt: Hepp, R

(Lång paus)

PolypKungen: Hej allihopa
Lillstrumpa: Hej PolypKungen
Tummen: Yo, Polypen...
UndulatBengt: Hepp, P-mannen
PolypKungen: Vad händer här?
Lillstrumpa: Inte mycket
Tummen: Rätt lugnt
UndulatBengt: Hyfsat lite

Och så håller de på i chatrummen, timme ut och outhärdligt spännande timme in, och idéerna flyger ilsket fram och tillbaka. I vilket ögonblick som helst kan du snappa upp ett stycke vital information, som huruvida PolypKungen kommer från Gränna eller inte.

Så sant så.... ;)

Idag avslutades vårens kurs i lappteknik.

Jag blev avtackad med blommor, jättefina.

Men jag tycker inte att jag förtjänar dom. Jo, inga motsägelser. Jag har definitivt inte varit den kursledare jag önskat vara.

Ok, jag har pallrat mig upp och åkt dit. Sen inget mer. Hade först en ordentlig planering men den sket sig ju direkt. Orsaken till vårens kursmisär är ju min trötthet.

Nu har jag fått flera kommentarer av folk som ser att jag blivit piggare, och det känns skönt. Hopp om liv. Fast ännu roligare hade det ju varit om folk kommenterat hur snygg jag är, hur smal jag blivit eller hur himla fräsch jag ser ut *sucka*

Jag menar, att jag ser piggare ut betyder ju egentligen (åtminstone i mitt fall) att jag har sett helt förfärlig ut tidigare...

Nåja, endast en dåre hoppas på det omöjliga sägs det ju. Därför är jag glad för de pigga kommentarerna och försöker undvika alla speglar. Då kan jag ju tro att jag ser Fräsch ut.

Att vara kursledare för mig är ju att lära ut, inspirera etc, men vad gör man när inspirationen är noll hos läraren, ögonen hålls öppna med Karlssons Klister, orken är påhittad och lusten borta?

Jag har haft målet att vara den kursledare jag önskat att jag hade haft när jag började.

Jag gick förvisso en kurs där jag bodde förut, men den gick mest ut på att sy kläder åt sig själv, kursledaren var nog duktig men kanske inte intresserad av att lära ut någon lappteknik.

Jag är självlärd. Genom blod, svett och tårar. Lite lätt kryddat av rent raseri och en gnutta motgångar a la djävulskap.

Jag har kastat mycket. Många sneda grejer har blivit kastade, med trassliga undertrådstjorv och sneda sömmar.

Trägen vinner heter det ju. Men jag är absolut inte expert, inte på någon teknik. Jag är kursledare för att ingen annan vill, och för att gå igång ett gäng med likasinnade.

Men jag önskar mer av mig själv. Nu är vi ju ett gäng som träffats i några år, så vi fortsätter nog fast på andra premisser...

Men nog om det nu. Det som har varit har varit. Jag har fått blommor och är tacksam.

Nu är det snart vår eller senvinter iaf och orken kanske börjar komma så smått. Jag känner mig klarare i skallen, åtminstone på förmiddagarna. Måste erkänna att när klockan närmar sig 14 då är jag redo att nanna kudden. Om jag inte vilar middag så är min kväll slut kl 19, sen sover jag eller sitter och drägglar *suckar sorgset*

Men hopp om liv alltså. Sommartid vilar jag inte middag, nepp, då är jag full av liv och ork, flänger hit och dit dagarna i ända. Eller kanske mer sanningsenligt, jag lever ett lugnare liv, med mycket läsning och stillhet.

Fridens!

;)

Sitter och filurar på min Operation Röjning.

Maken åker ju iväg om en vecka och är borta hela påsken, tänkte beta av två av husets (läs mina) problemområden.

1. Skrymslet under trappen. Ett mysko plejs där diverse föremål har samlats utan att någon lagt dom där. Enda egentliga förråd vi har, förutom fyra snedgarderober/problemområden uppe. Men i detta Skrymsle kan man dock stå rak utan att få bulor över hela skallen.

Här samlas pantflaskor, blomkrukor, glödlampor, städartiklar, kattlåda, kattsand och många många fler saker främst sådana som inte hör dit.

2. Ena snedgarderoben uppe. Tänkte ta den värsta först. Just den som jag för något år sen röjde ut åtta stora sopsäckar skräp ifrån. Om vi säger som så, det syns inget av den röjningen nu!

Problemet är bl.a takhöjden. Eftersom man inte kan stå i den så blir allt samlat framför dörrarna, och sen skjuter man inåt när man behöver mer spejs. Sen rasar allt och man sliter i det som ligger i jakt på en Viktig Sak *suckar djupt*

Idag har vi kört skräp från skräpbodan. Den har varit full, från golv till tak, tro mig. Överst har vi tryckt in kartonger från köksrenoveringen för *host* fem och ett halvt år sen *hrm*

Jätteskönt känns det. Vi har ju nu en stor tung lastbil som rymmer mäkta mycket. På en resa så är halva bodan tömd. Efter nästa resa kan jag komma åt den flyttkartong som står där, ännu ouppackad. Blir spännande! Säkert viktiga BraHa-saker där.

Nu ska jag gå och vila en stund. Känner mig piggare faktiskt, känner mig klarare i huvudet men sådär frampå em blir jag ännu så länge himla trött. Så en god bok eller film ger mig lite ny kraft.

Kanske bläddra i en quiltbok och läsa om något vackert som jag säkert också vill sy. Lägga till något i min mentala Att Göra - lista.

Jag har saknat den känslan. Även om jag inte orkar så är det härligt att känna inspiration och kreativitet att VILJA sy något speciellt. Stor skillnad.

Obs, inget av ovanstående är ett aprilskämt!

Har inget kul att luras med. Inget som någon kan gå på iaf.

Fridens!

;)

Här kommer en bild på en virvel. Ganska kul faktiskt, har inte tänkt på dessa bilder på år och dar. Och dom visar ju dessutom modet på den tiden.

Denna virvel är inte tillfixad utan helt naturlig. Mamma var lite olycklig för denna för hon ville väl att håret skulle ligga slätt och se "fint" ut. Jag tycker själv detta ser finare ut.

Här är Dottern klädd i ett käckt rutig förklädesklänning a la 60-tal. Bilden är tagen april 1968 och då var ju detta en framträdande modedetalj.

Dottern hade dessutom en fräsig kulram att pillra med. Dottern lärde sig alltså räkna till blått, rött och gult i kulform redan vid 6 månader.

Dottern betalar som vuxen också sin mat i fyra röda kulor och en gul. Och tycker det är dyrt!

Här kan ni se en liten mullig tjej, stående med sin tyghund i årets färger. Den ömma Modern står och stödjer sin avkomma, Modern klädd i käckt förkläde med volang, Dottern klädd i ovanligtvis rosa sparkbyxa och ett sickelskydd i rosa och blått. Dottern håller kavat i sin enda jyckes ena öra som stöd för hennes första steg på livets stig.

Är det någon som känner igen sig?

;)

Jag som knyte, ca 2 mån av dateringen att döma.

 Jag fotad i atelje, gubevars

Notera den snygga VIRKADE klänningen! Jag tror den var virkad iaf, annars var den väl stickad.

Lägg också märke till den tidsenliga bakgrunden, mycket läckert, eller?

Ja, så där såg jag ut när det begav sig. Måste tillägga att det nog trots allt syns att jag blivit äldre nu ;)

Nej, skämt åsido.

Mittenbilden som skedde på en atelje blev ju bra. Och då ska ni veta hur det kämpades för att få mitt hår att ligga så slätt. Jag hade nämligen en virvel mitt på skallen, en virvel som Kurt Olsson skulle ge sitt högra ben för.. Den hade jag naturlig.

;)

Vad jag längtar efter sommaren. Det är otroligt. Det där med att ta vara på den årstid som är och se det positiva i den, glöm det. Skit i det.

Jag saknar våren. Häruppe har vi egentligen ingen vår, inte som dom som bor längre söderut.

Vi har snö, snö och sen mer snö fram till Valborgs ungefär. Sen har vi kallt och grått, blött och tråkigt väder tills i början av juni. Då PANG så har vi full sommar. Jag menar full sommar.

Vi flyttar ut till stugan så fort isen går, men nu ska ju Maken fiska hela maj så det blir senare utflytt iår. Men då tar vi katter och hela baletten ut till stugan. Båtfärden härom året var katastrofal. Vi höll på att sjunka, med katter och packning och allt.

Vi körde minsta båten, en mellanflipper pga att störrebåten behövde sjösättas där det fortfarande var is. Det blåste ganska hårt. Vi fick köra ganska sakta pga att det var så hårt för min rygg. I vågorna så slog det framme hos mig så jag nästan grät.

Men då sjöade det in i båten så att det till slut rann in i burarna och då blev det panik. Kör fortare fick jag skrika. Och då gick det bättre. Ondare i ryggen men hela och blöta kom vi ut. ALL packning var genomsura. Katterna lite spattiga och vi frusna.

Men efter lite eldande och torkande så var glädjen total. Katterna glömde snabbt den hemska färden och sprang så hellyckliga omkring på tomten (dom är innekatter hemma), dom sprang ut och in (bara för att dom kunde-kattlucka) tills man nästan blev galen..

Härlig känsla *längtar*

Här kommer några bilder på kattlivet därute på ön. Tyvärr är vi inte ensamma på ön så jag är lite nervös varje år för hundar och idioter med mindre katt/djurkärlek i hjärtat än vad vi har.

Men att se kattlyckan är värt all oro.

Är det inte njutande katter så säg?

Fridens!

;)