Ni vet hur det är när måstena väller över en? Då blundar jag! Vill inte! Vill inte!

Jag har endel måsten som jag förvisso haft rätt länge men lyckats blunda för, men som nu liksom TRÄNGER sig över mig.

T.ex sortera ut fula kläder från vår klädbyrå. Nu ryms inget mer, så det hamnar liksom på lite udda ställen, stolar, i påsar, alltså mest framme, lätt synligt från alla synvinklar.

Ett annat måste är ju bokföringen, som jag sköter, för Makens fiskeföretag. Japp, inte så himla jobbigt iofs men ändå så där lite trist som gör att jag skjuter upp det och nu närmar sig dagen då vår revisor ska komma, och då MÅSTE det ju vara klart.

Nästa måste gäller sömnaden. Jag leder ju en kurs i lappteknik och då syr flera en kursväska, lite fiffig med alla sina fack och skrymslen, men det vore ju bra om kursledaren sytt en först, innan deltagarna. Inte för att det i sig är ett måste, jag kan ju bara guida dom, jag kan ju inte ha sytt ALLT som finns att sy i världen.. men jag har ju material, tyg och allt som behövs och ffa ett behov av den.

Men nu kommer kruxet. Orken. Jag vet att jag tjatar om det, men det är ett stort hinder i min vardag. Enormt. När det hela (och då menar jag absolut hela) dagen känns som om det var kl.23 på kvällen då känns det tungt.

Sen har jag ju värken att brottas med.

Någon timma som är någorlunda lättlevd om dagen ska rymma så mycket. Hushållet ska skötas så pass att skadedjuren håller sig på mattan, sen har vi ju allt roligt som jag vill göra.... ojoj... och suck...

Så idag började jag dagen rätt motiverad.

Tänkte ta klädbyrån som är ett ständigt irritationsmoment. Sen tänkte jag sy en timme, först köksgardinen som kanske tar en kvart, sen tänkte jag sy på kursväskan..

Men...

Tja, jag kan säga att Perculatorns inre detaljer skiner som nya! Maken klagade över kaffet imorse, som han kokade märk väl, och jag tänkte ju mitt... som perculatorn ser ut så är jag inte förvånad.

Jag använde mig av en tandborste, maskindisk och skrubbning.

När Maken kom hem så viftade jag triumferande med det svarta vattnet som detaljerna legat i.. Och det var sista omgången vatten utropade jag som i Triumf!!

Så nu har jag kokat kaffe två gånger och satt på den omgång som ska kunna drickas med välbehag.

Se där en förmiddag väl spenderad!

Och nu har jag kokat vatten i vår nya micro, Maken kom hem efter att ha köpt den till ett riktigt vettigt pris.. En sån där Whirlpool som är gjord för hörnplacering. Himla fiffigt, den tar jättelite plats, yippii.. den är jättefin. Och fungerar också.. lycka...

Nu har jag bloggat, pillat ut smuts ur perculatordetaljer så vad är nu kvar att göra??

Jo, koka en kopp te och sätta mig med en ny quiltbok och invänta vilostunden! ;)

Allt annat finns ju kvar till morgondagen.

Gardinerna finns ju kvar imorgon, och kursväskan likaså.. hehehe.....*skrattar med en hysterisk underton*

Japp, du som kanske undrade, (någon av alla mina läsare ;)), någon som kanske vill veta hur det stora Biscottibaket som utfördes under många svordomar igår avlöpte?

Yes. Me like. Dom blev jättegoda, ett par slank ner av bara farten. Så nu vet jag att det bara är att dänga ner klet på en plåt så kan jag mumsa sen!

Sen att jag nu på morgonen fick skrapa klet från köksbänken, dörrar och handtag är en annan mer tragisk historia. Ej lämplig för känsliga öron här..

Igår var jag ju för upprörd för att orka städa upp så idag med en stooor kropp fylld av energi så tog jag itu med dagens uppgift.

Nu ska jag sätta mig med en god kopp te och bläddra i några quiltböcker för att vänta och se om lusten att sy väller in över min stooora kropp dränerad av morgonens känsla av energi... *sitter halvt sovande och flinar dumt*

Japp, inbrott i bägge sjöbodorna igen. Suck.. skoterburna tjyvar har varit framme igen, för vilken gång i ordningen? Ingen aning.

Maken åkte efter telefonsamtalet iväg och kollade hur det såg ut. Turligt nog så hade tjyvarna inte kommit in i bodorna ordentligt pga den stora snömängden, tji fick dom! Maken kom inte åt själv heller, så han tryckte tillbaka dörren så gott det gick och låste med en pinne (!), så får vi se nästa gång..

Alla hjärtans dag! Jag åkte till stan och förärade Maken en bok som heter Flottare med färg. Om flottningen häruppe i älvarna förr... Japp, nöjd Make har jag nu! Visste boken var ett säkert kort. Tänkte faktiskt köpa ett Sjökort men det var slut det kort jag tänkte köpa.

Har sytt lite på köksgardinerna idag. Imorgon måste jag sy dom klart, bara måste. Då blir köket färdigt. Helt. Idag listade Maken fast sista listen, eller näst sista blir det ju, den sista måste inköpas först, och sen målas, men endast den enda återstår..

Så imorgon ska ägnas åt sömnad, både gardin och lapp..

Löparna till köket, herregud, varerom?? ingen aning. Säkert fortfarande i hela tygstycken, så det ska skäras, sys, skäras igen, quiltas, skäras och kantas innan dom löparna är klara ;)

Så nångång åt sommarn kanske;)

Tjipp Tjipp

Hatar denna årstid. Nu har det snöat i flera dar, fluffig lätt snö som visserligen är vit och vacker men helt oanvändbar när det gäller skoteråkning till stugan. Sen har det dessutom varit svinkallt, OCH snöstorm, hur vanligt är det? Inte vanligt kan jag säga. Inte här iaf.

Nåja. I lördags hade vi sydag i Löj-Ligan. Trevligt men jobbigt. Fick ju såklart ont som själva satan. Inte helt otippat förstås men ändå trist.

Sen så gnisslar jag ju tänder som en dåre dygnet runt, fast jag har bettskena så jag har haft en sån tandvärk som inte är av denna värld..

Nu tänker jag på att motverka detta genom att slappna av så mycket som möjligt, men nattetid är ju detta svårt. Och jag biter ju ihop tänderna mer när jag har en sämre period, och det har jag nu, och har haft rätt länge.

Nu idag är det lite bättre. Detta tyvärr pga att jag inatt har haft sådan värk i kroppen, ffa i vänster ben så jag somnade inte före 03 inatt, och då hade jag ju gott om tid att känna tandvärken mola så det blev liksom en fin harmoni i kroppen, det värkte alltså från topp till tå ;).

Nå, jag slappnade av i käften iaf. Så resultatet är lite mindre ont i tänderna idag, mer trött (hur det nu är möjligt) och extra irriterad (samma undran där, är det verkligen möjligt??) *detta säger jag med en underfundig min*

Känn på den Ni. Underfundig..

Så jag har semester idag också.

Inte sjukskriven eftersom jag är sjukpensionär.

Utan jag tar en semesterdag.

Det innebär att alla måsten skjuter jag på, tar bara dom jag känner för.

Nu måste jag ju känna för att röja i kattlådan t.ex annars pinkar dom väl i någon väska istället, samt sätta igång diskmaskinen.... Samt handlingen.... Och tvätten....

Men resten skiter jag i.

Struntar i min egen stress över att jag inte orkar sy.

Struntar i att jag tänkte sortera och kasta från våra skrymslen för att få mer plats och mindre skräp att hålla reda på (bättre att ta tag i det när det våras..eh?)

Struntar i att raka benen (lite taggigt är vackert, och franskt!?!,samt vem bryr sig förresten, Maken måste ju älska mig ändå. Det har han lovat. I nöd och lust, och lockiga ben tillhör väl nödavdelningen?).

Struntar i bokföringen (hinner sen).

Struntar i köksgardinerna (rätt inne med gardinlösa fönster va? samt fint ljusinsläpp).

Struntar i allt alltså!

Skönt!

Tills jag vill igen. Tills jag har energi till sånt igen. Orkar inte nu iaf.

Sen ett litet tips till alla som vill gå ner i vikt!

Japp, fick en helt otippad energikick, och då gäller det att hänga med. För helt otippat tar kicken slut också, oftast mitt i allt..

Här kommer bildbevis nr 1 på mitt nya kök...

Våra nya köksskåp, inte helt likt vår förra men bra nära. Vi hade Duverum från Ikea, nu heter den Duvbo, och lite skiljer det trots allt. Men det skiter vi i..

Nya väggen mot nya värmepumpen, vi var tvungna att flytta ut väggen en dm för att pumpen skulle rymmas, därav blev det omtapetseringsbehov!

Detta tillkom ju pga den jäkla inbyggnadskyl/frysen från Ikea funkade inte. Var dålig redan från början. Och när vi skulle byta så bestämde vi att ta en hel kyl och en likaledes hel frys. Yes.!

Så här blev det..

Tapeten blev jag jättenöjd med. Nu fattas det bara lite gardiner och några snygga dukar (jag håller på , jag GÖR det, jag lovar ;)).

Men inte blir det sy nåt ikväll.. jag är redan nu pömsig. Och det trots att jag sovit som en stock i två nätter..mums..

......så här ser jag ut när jag är jättejättepömsig...

Nej, det är inte jag. Det är Allis som ju rätt ofta är pömsig faktiskt, som just här gäspar i gamla röda soffan. Nu har vi ju brun (otippat va?) så hon syns ju knappt...

Det har snöat rejält sen gårdagen!

som ni kan se här ovan. Tyvärr är vår traktor lite ledsen, startmotorn är paj och så har vi som grädde på moset vatten i tanken!

Lite att fixa till våren/sommaren. Turligt nog så har vi grannen som kan rycka in...

Grannen kom som en ängel för en stund sen och gjorde så att vi kan ta oss ut iaf.

Imorgon ska jag ju iväg på träff med Löj-Ligan, en quiltförening som vi har här i nejden. Då är det ju kul om man kommer ut från gården, som det nu var så var det omöjligt.

Köket är klart!

Ni hörde rätt!

Klart och vackert.

Jag har hjälpt till med diverse handräckning av diverse hjälpmedel.

Och nu är det klart!

Bildbevis kommer imorgon.

Nu är jag för lat för att ladda kamerans batteri.

Men jag är så himla nöjd med slutresultatet. Det är som ett helt annat kök.. Yes..

Och så är jag inte så yr och vimsig av blodtrycksmedicinen längre och det är ju skönt. Dessvärre har jag mer av min jäkla värk så nu har jag gnisslat mig till tandvärk också. Fick ju söka akut före jul pga hemsk tandvärk, var säker på ett par kraterstora hål men inget hål alls var det. Däremot så biter jag ihop käkarna så hårt att tänderna rubbas. ONT gör det. Tandläkaren hade inte sett sådant svårt fall av tandagnisslan.. ;) skämt åsido så får jag tänka på att slappna av i käkarna så det släpper. Nu gör det ont att äta t.o.m

Ajöken på er, ha en trevlig fredagkväll. Det ska jag ha! ;)

Vaknade imorse efter ett underbart snooze i soffan. Kände mig faktiskt ganska utvilad, och det är ju inte så ofta det sker minsann.

Det höll dock inte så länge. När klockan var 13 så var jag så himla trött igen att jag hamnade i soffan igen. Kände mig dessutom lite yr och illamående pga medicinen så ett litet ligg (inte ett sånt ligg menar jag, va fula tankar ni har! ;)) i soffan gjorde susen.

Yrseln försvann men vad som då sen kom var ju tröttheten. Bums somnade jag där jag halvlåg över några kuddar. Maken hade åkt en sväng till Svågern så jag var ensam och därför kunde jag inte hålla mig vaken ;)

Nåja, slumrade bara en stund, så steg jag upp och plockade ur diskmaskinen, hämtade in mat från frysen ute för att stoppa in i vår nya underbara frys inne...

Och nu längtar jag till sängs igen. Men nu är det nära. Snart är middagsvilet här!

Upp i sängen, med en film eller bok, kolsvart omkring mig och så förhoppningsvis lite dås. Det är iaf skönt med absolut stillhet.

Jäklar vad jag är less på denna trötthet! Ni med FM (fibromyalgi) vet vad jag pratar om. Hittade ett kompendium på nätet som några sjuksköterskor skrivit i ämnet. Rätt skönt att läsa. Inget flum utan rakt av vad FM och dess symtom är och vad de beror på. Jag kände mig Sedd liksom. Inte som någon flumdiagnos man sätter på trötta kärringar med lite ont här och var. Lata kärringar, med enkel kärringvärk.

Åter till kompendiet jag hittade. Där stod då att denna trötthet (fatique) upplevs som onormal och som inte går att vila bort. Brist på ny energi alltså. Så känner jag!! Som att se sig i spegeln. Inte något upplyftande men dock för mig sant.

Fast jag upplever en viss förbättring när jag vilar. Jag undviker dock stora och lååånga gråtattacker pga tröttheten, vilket Maken uppskattar ;)

Ni som är intresserade kan hitta skriften här...

http://www.fibromyalgi.se/nav34443_4C70D6BFE70344DA9A51A64082EFE34C

Nåja, nu väntar jag på att Maken ska komma hem, då ska vi/han träna lite och sen ska jag vila. Om jag tränar så gör jag, annars så syr jag medans han tränar. Och det är ju aktivitet det med!

Annars är jag så attans låg i min aktivitet just nu, orkar inget. Har så mycket jag vill och bör sy, och det är ju roligt, vanligtvis iaf.

Men nu finns ingen energi till sådant, energin räcker knappt till det vardagliga, så dammråttorna frodas! ;) men dom bjuder jag på.

Igår kväll skulle vi baka biscotti.

Vad fina och perfekta dom blev då!

Inte!

Jäkla skitbiscotti blev det.

Förra gången flöt dom ut som pizzor, och blev inte stenhårda som det var tänkt.

Nu blev dom tjocka, flöt inte ut alls, och stenhårda. Bättre lycka nästa gång!

Avslutar denna roman med en liten historia från sajten Skrattnet, vilket nog dom flesta nog har besökt någon gång i sitt internetliv..

Detta är en historia utan poäng!

Fem bullar promenerade längs Långholmen. Den ena sa:
"Titta, en flygande ko!"
"Var?"
"Där!"
"Jaha."

Här kommer en till....

Två tegelstenar var ute och flög. Då flög den ena lite snabbare än den andra.
- Vad fort du flyger.
- Ja.

Ni ser, ingen poäng alls, men ack så otroligt roliga ändå. Ni inser nivån på min humor va?

Eller nivå och nivå, jag tyckte dom var roliga iaf.

Och det räcker för mig.

Sen så får andra tycka sitt.

Och det gör dom väl?

Fast det skiter jag i!

Gud va less jag är nu på min monolog!

Så sluta då!

Ok!

;)

.....hos oss snackar vi om att det är ett himla skitgöra, att tapetsera.

Fast himla snyggt blir det.

Men vad hände idag?

Jo, jag hjälpte Maken vid tapetseringen genom att klippa till de bitar han begärde.

Jag stapplade runt och gjorde lite ditt men främst lite datt. Klippte en våd här, räckte en trasa där, bar undan lite skräp, letade verktyg, ja ni fattar va?

Då önskade Maken kaffe, jag letade som en tok efter kaffepulvret, som alltid behöver fyllas på när man minst vill, jag letade i alla kassar med torrvaror vi har stående i vardagsrummet, under tiden önskade maken en våd dessutom, jag hittade inte pulvret så jag tog bryggkaffe och satte igång perkulatorn...

-Var det 1,58? frågade Jag rart

-Mmm svarade Maken

Jag stapplade till köksbordet och rullade ut tapet från rullen, jag stirrade blint och undrande omkring mig, eftersom jag hamnat i ett slags vacuum (!?)

-Är det exakt 1,58 eller kan jag hofta lite (hofta betyder att ta på en höft, ungefär, ca...höfta till ni vet)                 -köksbordet är ju 1,50, så tar jag bara lite extra fortsatte jag lite för mig själv.

-Jåå svarade Maken sittandes på golvet, med lite vild och stressad blick eftersom limmet torkade..

Jag klipper av våden och räcker den åt Maken...

Då inser jag lite lätt chockad att det är någonting som inte riktigt stämmer...

-Var det verkligen 1,58 frågade jag igen.

-Vad i helvete säger du, skriker Maken uppbragt, det var ju 2,58 jag sa...

Jävlar i helvete! var väl det vackraste som sades efter denna lilla fadäs från min sida.

Fast var det verkligen mitt fel?

Så himla klart inte.

Jag frågade ju flera gånger.

Och Maken såg ju att jag inte var med i leken eftersom jag irrade runt och letade kaffejävlapulvret..

Alltså helt och hållet hans fel!!!

Nog pratat om detta.

Lite irriterande var det dock, vi har nämligen nu slut tapet eftersom det var en otroligt positiv beräkning som gjorde att vi beställde för litet. Så vi får tapeten på onsdag och då först kan vi fortsätta.

Hade det nu inte olyckats så illa så hade vi haft att tapetsera bakom kylen och frysen idag, och på så sätt kunnat sätta upp alla skåp när dom kommer på onsdag morgon..

Sånt är livet! säger jag bara. Livet är fullt av märkliga motgångar... inte sant? ;)