......... mmm lördag..

Japp. Började dagen med ett snooze. Hur himla skönt det är. Sov hyfsat men det blir ju ändå ryckigt pga ryggontet, vilket känns när man vaknar. Bara det att man vaknar av smärta inte pga utsövdhet.

Igår var jag "igång" hela dagen så när jag skulle upp och vila middag var ryggen så himla ond att det var tvunget att smorslas in med liniment och så tabletter på det, kunde knappt gå.

Maken rasade över min dumhet.

Inget nytt alltså.

Det är ju inte ovanligt att jag är aktiv in absurdum. Vilket inte innebär aktiv som en frisk, utan lite för aktiv för en som inte är så himla frisk.

Kvällen blev alltså lugn.

Något annat alternativ fanns inte.

Vi åt middag och så kom grannen över.

Och stannade heeela kvällen.

Det var jätteskönt att få ligga framför tv´n och glo på filmer i min ensamhet.

Det behövde jag innerligt mycket.

Den senaste tiden har varit kanske inte direkt hektisk men det har ändå varit mycket.

Min stresståligthet är ju som bekant helt obefintlig vilket gör att jag lätt blir extra trött..(går det?? JA, det går!)

Inte så att det på något sätt är ansträngande när Maken är hemma men det är ändå skönt att få vara själv en stund. Det är ju lite lite sånt nu när Maken "jobbar hemifrån", egen tid alltså.

Men igår fick jag sådan egen tid, och idag också. Maken var på diverse rackel (ditt och datt på vår dialekt) hela dagen, så jag fick rätt mycket gjort. Lite småstädning, rensning och lite datortid..

Inte så att jag inte får/kan göra det jag vill när Maken är hemma, men det är ändå skönt att få rå sig själv lite. Vara Ensam med sina tankar liksom.. Att kunna lägga sig i soffan och njuta av tystnaden utan att få dåligt samvete ;). Jag VET att jag inte behöver ha det men det känns så ändå ;)

Sen går jag in i köket hela tiden och fantiserar hur det kommer att se ut när det är klart. På onsdag kommer våra skåp från Ikea, så på kvällen ska det förhoppningsvis vara klart! Eller åtminstone halvklart!

Härligt!

Det mörkt bruna är mycket snyggt, t.o.m Maken går och gottar sig åt vårt nya kök (läs blivande kök).

Det blev väldigt ombonat.

Känner mig lyckligt lottad, äntligen får jag det kök jag längtat efter.

När vi gjorde köket för fem år sen, så fick vi ju kompromissa lite för mycket kändes det som..

Nu blir det betydligt mer i min smak både vad gäller det praktiska och rent estetiska.

Så jag hoppas att vi har färdigt onsdag-torsdag. Då ska jag fira med något gott. Kanske baka biscotti.. ;) och mumsa i mig några till en-två eller varför inte tre tekoppar ? ?

Kan nu sålunda rapportera att köket är till hälften brunt. Makens chockskador verkar ha börjat lägga sig. Han svarar nu på tilltal. ;)

Nej, han tycker det är snyggt! Riktigt snyggt! Det är som ett helt annat rum. Det blir riktigt mysigt och hemtrevligt.

Sen upptäckte vi ju att vi behöver en rulle tapet till. Hur otippat var det???

Vi räknade och räknade. Tre rullar räcker.. men nu har vi insett att med diverse spill, sneda kapningar (it was mine. som reklamen säger ;)) så verkar det lite knapert med våra beräkningar.

Eller eg. så är det faktiskt Maken som har räknat.

Han är ju tapetchef.

Jag är bara hantlangare.

Vilket jag tackar för. Jag är ju chef över allt annat. Nästan. Ni vet ju, kvinnor Kan och Gör allt som behövs.. Tvättar, diskar, handlar, städar, röjer osv så det är skönt allt som man slipper ta ansvar för.

Jag är dock en ivrig påhejare, jag är så tacksam och stolt över att ha en Make som är så händig. Däremot skulle jag vara ivrigare och mer påhejig och t.o.m övertacksam för att inte tala om hur stolt jag skulle vara om allt jag bad om verkligen blev gjort..!

Samma år helst, åtminstone samma århundrade.

Nej, skämt åsido, lite ironiskt men det är ju lite så att det jag vill ha gjort liksom hamnar en bit ner på Hans lista, listan på "viktiga och intressanta saker för Maken att göra"...

Undrar just om jag är ensam om de tankarna ??

Kanske det finns Någon Kvinna därute med samma erfarenheter ??

Kan det vara så?

Tanken svindlar. *himlar med ögonen med huvudet grubblande på sned...

Dag 2 vad gäller nya medicinen, yes, illamående och yrsel, det tackar vi för.. bara värk och domningar i benen kändes lite för lite ;)

Nåja, kan visst kännas så i ett par tre veckor, så får vi hoppas på bättring.

Köket ja. Jag kan uppdatera alla intresserade att det nu tapetseras för fullt i köket, med mörkt bruna tapeter. Maken ser lite chockad ut.

Det struntar vi i.

Han har redan insett att det är Jag som sitter inne med ett förfinat sinne för det estetiska *blinkar hejvilt...

Sant ändå. Vi har mörkbruna tapeter (vilda färgval va? ;))

i sovrummet och då chockades Maken så svårt att det var på håret att det blev färdigtapetserat där.. men så fick han sen säga att det blev nu himla snyggt, inte för mörkt alls, utan bara mysigt.

Så där ser man!

Igår fick vi vår nya hela kyl och likaledes hela frys. Jag är kär..

En hel kyl, med svala områden för grönsaker, sen hel frys också, slippa tassa ut i snön och hämta mat från frysen ute i bodan.. Sikken lyx.*dreglar på bägge sidor..

Så igår kväll spenderade vi i köket och beundrade vår kyl och frys...

Vi är ena festprissar va? ;)

Ja, så sällar man sig då till dom höga blodtryckarnas skara...

Första dagen med nya medusinen... japp. Lite illamående blev jag och yr dessutom. Härligt!

Men jag slapp diabetes, för nu iaf.. men med denna livsstil, eller min fd livsstil så har man den sjukdomen också som ett mail i inboxen *sa jag med en listig blick...

Dessutom verkar det som om jag har låg ämnesomsättning. Svårt att gå ner i vikt? Lätt att gå upp? eehh, gissa en gång.

Sen om detta kan vara något för mig att klamra mig fast vid när allt känns tungt återstår att se.. imorgon ska jag iväg och ta nya prover gällande ämnesomsättningen, så vi får väl se.

Annars känns det väl sisådär. Har ju svårt att gå ner, kan inte ändra så mycket mer i mina matvanor.. kanske något piller finns som puttar upp ämnesoms. på en mer lagom nivå? annars nämnde doktorn operation. Kul? nej! men något att tänka på om allt annat går slint.

Inte kul med tre diskbråck och fibromyalgi att dessutom bära på en massa döfett... van är jag ju, men kul är det ju inte.

En liten tanke kommer. En normalviktig Ulrika, hur bra kan hon bli??.....

Genom att adoptera denna droppe och placera den på din hemsida/blogg, så visar du sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord. Droppen är en symbol för alla tårar som fälls jorden runt av barn som lider i sin ensamhet.

Denna har jag adopterat från Annika ... http://acka.bloggagratis.se/

... som har en urskön blogg att följa ;)

Igår fick jag trots allt (det "våta täcke" som låg över mig) lite gjort på kvällskvisten. När maken cyklade så höll jag honom sällskap i syrummet genom att sy lite. Började på en ask eller låda, som ska stå på vardagsrumsbordet och den ska innehålla allehanda småtjafs som bor på bordet. Den blir inte såååå stor att den rymmer allt som ligger och skräpar där men väl t.ex nagelsax, pennor, litet block för kortspelsräkning, snus (Makens), tändstickor, katternas klotång etc...

Åh va fin den ska bli. Syr i japanska tyger ungefär i samma stuk som min nya bordsduk är sydd i. Vanliga rutor med lite sneda rutor i..

Sen kan jag meddela att för närvarande har mörkrött första platsen på kökstapetsfärgsligan. Skulle vara snyggt med lite färg, vårt hem går ju annars i brun-beige. Ett aber är dock att vi har rödbrunt eller alt. brunrött runt fönstren, och det är fara på färde att det kan skära sig.. Vi får se...

.... gör jag väl inte precis, föryngras alltså, trots min fina ögonkräm som skulle minska linjer och reducera påsarna till små 3 liters, nu är dom väl mer Ica-kassar ;)

Men som hon på affären sa, man ska försiktigt massera ut den inifrån och utåt tinningarna. Sen tar det tid för krämen att verka, det ska bildas ny hy och nya vägar ska hittas till lymfsystemet eller vad hon nu sa...

Men jag är iaf noggrann, tvättar, smörjer och masserar. Och det känns skönt. Och för dom som ev har ett enormt förstoringsglas kan dom kanske urskönja en liten liten förbättring. Kratrarna börjar kanske slätas ut lite...

Inte för att jag på något sätt är fanatisk. Jag åldras som alla andra. Men jag har liksom på senaste tiden insett detta åldrandefaktum på riktigt, jag är inte 25 längre, och det syns..

Ni vet när man träffar en gammal klasskompis som man inte sett på massor av år, och man tänker - Men gud, hur gammal hon/han nu har blivit, ser jäkla gammal ut faktiskt...

När man sen blir ensam kommer tanken, hur såg den personen på MIG? Tänk om jag också ser gammal ut??? Herregud är det sant??

Så jag provar krämer, även om jag säkert är för sent ute, jag skulle ha börjat vid 25 då hyn var perfekt, men sådan är jag, sent ute.

När panelgardinerna kom så vägrade jag ha sånt otyg, skitfult var det ju. Hängde som kala tarmar gjorde dom också.... sen vaknade jag liksom, vande mig och vips så fanns det panelgardiner i mitt hem också... när dom nästan började vara ute hos andra, så var dom inne hos mig... sent ska syndaren vakna!!

Nu, klart slut från mig. Blev matt av skriva dessa romaner till inlägg i min dagbok, så nu ska jag ta mig en välförtjänt tekopp och kolla in någon film tills det är dags att gå och vila..:) dagidagi

(motsvarande nattinatti, fast nu är det ju dag ;))

Har idag varit och hämtat tapetkataloger! Japp, här ska väljas kökstapet. Jag ska ta och glo på dessa små lappar och försöka fantisera ihop hur ett helt kök ser ut i dessa nya tapetbitar.

Bör bli lätt som en plätt. Eller?

Mja, vi har gråvita luckor, från Ikea, gillar dom helskarpt, igår var vi och beställde fler köksskåp som vi ska bygga till i vårt kök. Vi har haft inbyggd kyl/frys men som alltid funkat dåligt, detta ska ut och in ska en hel frys och en hel kyl. Därför ryker skafferiet. Skafferivarorna ska in i de nu befintliga skåpen och det porslin mm mm mm mm som finns där nu ska in i dom nya.

Vi ska liksom bygga en slags skänk, med överskåp, det kommer att bli kanon!

Vi bor i ett litet och gammalt hus. Vilket betyder sneda väggar, det skiljer 6 cm i takhöjd på 2,5 m i köket t.ex Sen har vi inte en hel vägg i hela huset, alla väggar är brutna av fönster och dörrar, så någon läcker fondvägg går inte.

Nu är jag inte den moderna typen, snarare den urgamla typen, jag vill ha enfärgade tapeter överallt, gärna jordfärger..

Eftersom jag har problem med min värk, kära gamla fibro samt diskbråck, så har jag märkt att jag vill ha så lite grejer framme som möjligt. Bortstädat alltså! Vilket det aldrig är! därför vill jag inte ha mönstrade tapeter, det blir för rörigt eftersom det efterlängtade bortstädade aldrig blir bortstädat ordentligt.

Så nu har jag lite tapeter att välja på, funderar på en lite mörkare tapet i köket, tvärtemot alla andra alltså. Eftersom våra skåpluckor är ljusa, vi har boasering som är i luckornas ton, så vill jag ha något som bryter av så blir det ju bara mörkare kvar att välja på..

Finfint ska det bli! och praktiskt!

Och för idag hade jag (imorse) stora planer.

- In till stan och göra div ärenden. Beställa tapeter, handla, gå på apoteket.

-Städa i mitt syrum, det ser ut som ett tornadodrabbat hus där uppe. Då brukar sylusten också komma som ett brev på posten.

-Sen skulle jag röja nere, vilket betyder dammsuga och plocka undan det värsta.

-Tvätta många maskiner så det blir tomt i tvättkorgen.

-Sortera in lite papper i pärmar

-bokföra, mm mm mm

Så här verkar det bli ;)

-Jag har varit till stan och hämtat tapetproverna. Jag blev matt när jag såg hur mycket bilar som stod utanför mataffären så jag kalkylerade i huvudet att vi klarar oss till i morgon. Samma gällde medicinerna.

-Jag plockade undan det värsta (ca 5 tygbitar, och lite spill som kastades) i syrummet, orkade 15 sekunder, sen blev jag matt och gick ner...

-Har satt igång en tvättmaskin, det viktigaste, som trosor och långkallingar (mina favvokläder hemma ;) *skäms lite)

Resten av tvätten ligger ju faktiskt bra där den ligger.

Men sen så satte jag mig framför datorn istället, bloggar lite och hälsar på i andras bloggar, ungefär den energi som finns idag.

Jo, förresten, jag har ju faktiskt matat småfåglarna lite, lite talgbollar och frön så nu har vi full rulle härute. Homer står och spottar åt dom där han står i fönstret och tittar..

Fast undrens tid är väl inte förbi? visst inte? vem vet, ibland blir jag nästan manisk, särskilt vid städning, att jag inte kan sluta. Jag blir så nöjd när jag ser hur rent och fint det blir att jag vill fortsätta med nästa rum osv. Det brukar sluta med sängläge, och alltid vid julpyntning, då ska ju allt upp samtidigt så man får feelingen av jul när man ligger i soffan och njuter av mysljuset från julstjärnorna,  och beskådar tomtar och juldukar. Fast jag brukar ju oftast ligga med tårar i ögonen för att jag har så ont och lyssna på makens gorm över att jag aldrig slutar i tid.

Det är ett helsike att ha smärtor hela tiden, orken tar slut och man ligger där som en skurtrasa och tänker på hur långt ifrån man är den där husliga kvinnan vars mål är att hålla hemmet rent och vackert...suck... och stön... ;)

Det vete Fan att man måste vara frisk för att orka vara sjuk!

Fick ny läkare idag. Shit, shit, shit! En stor besvikelse! Hade hoppats på en läkare som Lyssnar, men mja, det är väl inte ordet jag tänker på just nu.

Säkert en himla duktig en, har bara hört gott läkaren ifråga, men nu sitter jag bara som i ett vacuum och undrar hur man ska vara beskaffad för att orka hantera sådana situationer. Vara likadan själv?

Jag kände det som om jag satt i förhör. Varför har ditten inte gjorts??? Varför har du inte provat detta? Varför har du fått utskrivet så mycket tabletter?? Osv osv... Det är inte bra att äta så många tabletter som du gör. Herregud åtta om dan!

Jag tycker inte åtta är mycket, jag är så van efter så himla mååånga år att jag inte bryr mig. Jag vill reducera min smärta och värk så gott det går, så får jag leva efter det. Om det innebär att jag får ta tabletter fyra gånger per dag så får det vara så. Jag tycker det är lite med tanke på att jag har ont 24 timmar per dygn.. Jag skiter i om jag blir beroende, (borde jag förresten inte ha blivit det redan för 10-15 år sen isåfall..?) jag vill ha så lite ont som möjligt, det är otroligt nog enda anledning till att jag vräker i mig Tiparol fyra gånger per dygn... *säger hon sarkastiskt*

Och det är klart, varför äta om man inte blir smärtfri? Jo, för att man åtminstone får mindre ont förstås, inte äter jag för att dom är goda precis. Jag blir ingen lattjo pryl när jag äter dom, jag blir inte hög, jag blir inte lycklig, jag får bara lite lättare att leva med min smärta och kan genom det leva lite mer aktivt..

Ok, om det är så att smärtan ökar med medicineringen så borde väl behandlande läkare ifrågasättas när dom skriver ut medicin till mig hela tiden. Jag vill bara ha ett alternativ. Att sluta är ju inget alternativ, då får jag inget liv alls..

Det jag saknade är en seriös diskussion, vad kan man göra för att underlätta för mig?

Inte hundra ifrågasättanden. Varför har inte det gjorts? varför har inte blodtrycket kollats, människa du har ju 170 !!?  fel instans för denna fråga känns det som.

Nåja, vi får väl se vart detta leder, nu ska hela jag kollas från topp till tå, vi får vänta och se. Maken får följa med nästa gång, som moraliskt stöd.

Kanske ger detta mig mycket, annars får jag se på andra alternativ.

Gillar bara inte när en läkare får mig att känna mig som en lat och smärtälskande människa som gillar att ligga inaktiv på soffan hela dagarna och vårda min lathet och knapra tabletter som godis...

Som sagt-vi får se! Jag ska då inte slänga in handduken ännu. Har tagit tillbaka min beställning på gravsten, jag kämpar vidare mot överheten...;)

Apropå ingenting...Hittade denna bild på nätet....